söndag, april 24, 2011

MED VY FRÅN EN FATBOY. AV EN RÄTT SÅ FAT BOY

Emelie rensar ogräs. Hon har storslagna planer om en örtträdgård. Och jordgubbar. Själv ligger jag i en fatboy och begrundar livet. Utsikten är en nyfylld pool (på 11 grader), en glad palm, en lite ledsen palm och en guppande späckhuggare. Eller "spä kvittade" som min iPad vill stava det till.

Jag begrundar framtid och dåtid. Begrundar vart jag är efter all den här tiden. Begrundar om jag borde få lite panik. Med 36 år på nacken känner jag att karriären ska upp till nästa nivå. I morgon är det sista vilodagen på väldigt länge. En ny era är på g. Mer om det i övermorgon. Eller över pyron som iPad vill stava det. VA FAN HAR HÄNT MED AUTOKORRIGERINGEN!? Jaja.

Men jag vet. Jag får inte klaga. På riktigt. Man får inte. Jag tror det är lagstiftat. Med lite sol i fejan ska livet vara perfekt. Och visst är det bra. Men jag nöjer mig inte. Här har ni det: jag, Daniel Olsén, blir aldrig nöjd. Det är mitt gissel. Det är min drivkraft. Det blir min undergång.

Kroppen på lågvarv, hjärnan på högvarv. Önskar att det vore tvärt om. Försökte med det igår. Tog en löprunda. Efter halva sjöng det till i en muskel i benet och jag haltade hem. Så mycket för det försöket att bränna lite påskmat. Idag är det lite bättre (för er som satt oroade och bet på naglarna). I morgon ska jag ge det ett nytt försök. Men idag är det sol och slappande som gäller. Tills på tisdag. Då jävlar.

P.S. Kameran i iPaden är inte så sexig

1 kommentar:

Hans Renman sa...

Den där Duracell-känslan låter bekant.
Hälsar undergången välkommen då den kommer.
Fram tills dess: hybris och humor!
(Hellre det än tvärtom.)