SPINNINGDÖDEN

Lenas pass idag var nog ett topp-tiopass. Lite tack vare fyra sköna spår hon fick av mig:
- sweet disposition
- aaron
- hello
- det snurrar i min skalle

...men mest på grund av Lenas sadistiska läggning. Gillar!

I BRIST PÅ MOTLJUS

Foto: Emelie Eng

ALLT ÄR INTE TINNITUS SOM GLIMMAR.

Foto: Henrik Mattsson

I fredags gick jag och Henrik Mattsson (ja, man måste säga hans fulla namn varje gång. Vet inte varför) till Story Hotel och åt lite middag. Mycket sansat, sofistikerat och högkvalitativt.

Därefter mötte vi upp Moulisarna på Republik. Ett säkert kort om man vill ha en rolig kväll. Nu föll det sig så att de var ute med ett band som hette Bring me the Horizon. Ett engelskt/australiensiskt/norskt(?) band som spelar nån form av Emo-Metall (vad vet jag, inte min genre direkt. Hårt som fan är det iaf). Ett gäng galna gossar som lotsades till Ambassadör. De sa något om svenska tjejer. Tror att ni kan gissa vad...

Ville ni höra dem också? Absolut. Lyssna här...

VÅRVINDAR FRISKA LEKA MED PISKA

Foto: Moi

Jag fick vårkänslor idag. De gick snabbt över när en isande vind sköljde över mig på min promenad. För ett litet ögonblick innan vädret skändade mig kände jag att våren var nära. Sen kom jag på att det fortfarande är januari. Då ville jag dö en skvätt.

STOCKHOLM LIGGER ÖDE OCH VÄRLDEN HÅLLER ANDAN

Slösurfade runt i natt. Gluttade. Luskade. Smygkikade. Men helt utan samvetskval. Folk lägger ut märklig information helt öppet för alla som ser om de råkar snubbla in på, låt oss säga, en facebooksida. Jag vet att min blogg har handlat mycket om facebook nu men bare with me!

Personen jag hamnade hos via en gemensam vän hade bl.a följande under "Activities and Interests":

• Sverigedemokraterna i riksdagen - Ja tack.

• Jimmy Åkesson

Det slog mig hur vidrig mänskligheten är. Att folk röstat på rasister vet alla, men att öppet stå för det chockerar mig fortfarande en gnutta. Såklart har jag min bild klar för mig i huvudet. Fördomsfullt va? Mycket likt de rassar som röstat på SD, men med skillnaden att jag inte tänker försöka utvisa den här rassen.

I mitt huvud ser jag dig glasklart. Du lilla inskränkta människa. Du som inte riktigt har förstått. Du som inte riktigt har koll. Inte har tillräckligt IQ. Ser på dig med avsky. Ser din rädsla. Ser din desperation. Ser ditt rätt misslyckade liv. Jag ser ner på dig. Och allt detta p.g.a en statusrad på en hemsida. Denna lilla kodsnutt har gett mig en helhetsbild av dig. Jag fördomsprofilerar dig och jag ser ner på dig. Något som i.s.f. skulle betyda att jag står över dig. Mer om det senare.

När jag är ute och går funderar jag. Mycket. Förutom att försöka få bort en aning av mitt vidriga fett så fungerar mina powerwalks som ren terapi och hjärngympa. Just denna morgon tänkte jag mycket på personen från internet igår. Personen som med sin lilla textsnutt fått mig att reagera. Att bli förbannad. Att vilja tvåla till honom.

Jag promenerar på. På vägen ligger en flaska. En uppdrucken (eller för den delen vaskad) Coronaflaska. Den ligger mitt på gatan. Jag tittar på den. Ser den på rätt långt håll. Mitt tempo är bra och jag kan känna hur jag svettas på ryggen. Jag kommer närmare och närmare flaskan. Jag passerar flaskan. Låter den ligga kvar. Låter den ligga kvar trots att jag under de närmaste 30 sekunderna tänkt på att det är dumt att flaskan ligger där. Tänkt att om det vore jag som kom körande hade jag garanterat råkat köra på den och fått punktering. Men flaskan ligger kvar. Allt jag hade behövt göra var att böja mig ner en aning, ta upp den, lägga den åt sidan eller ännu hellre slänga den i papperskorgen som kom vid nästa korsning. Men jag lät den ligga. Går vidare.

Då slår det mig.

Kanske är det så som vår rasistiske vän reagerar på det mesta i livet. Man vill inte se. Man vill inte ta i obehagliga saker. Inte göra något om det inte direkt krävs för att förbättra ens eget välbefinnande. Någon annans problem. Det är inte JAG som lagt flaskan där så vad fan ska jag ta upp den för? Hans beteende kanske är exakt som mitt. Vi har bara lite olika inriktningar. Något i våra hjärnor eller vår uppväxt har fått oss på lite olika spår men absolut i samma tunnel. Jag kommer på mig själv att skämmas för den banala lilla handling jag lät bli att utföra. Absolut ingen biggie, det vet jag. Men ändå. Vill jag vara den där människan? Och svaret då? Jag ÄR den där människan. Jag skulle fortfarande kunna göra någonting åt det. Jag skulle kunna ta mitt lönnfeta arsle ur soffan där jag nu halvligger och skriver detta för att gå bort och ta upp flaskan. Men det kommer inte hända. Det vet vi. Action-Reactionpåverkan är för liten.

I min brist på handling kan jag se ett uns av hans liv i mitt. Kanske en aning inskränkt, misslyckad, någon att se ner på, inte riktigt koll, inte tillräckligt med IQ. En liten, liten aning alltså. Jag inser såklart att det bara handlar om en jäkla flaska.

Men tänk om det handlar om mer?

NOT SO PINK CONCRETE

Foto: Moi

Mörker och kyla. Hårdhet och tomrum. Fult och snyggt. Ditt och datt.

Frihamnens finest.

SVART OCH VITT. MESTADELS SVART

Foto: Emelie Eng

För att batteriet gick sönder. Batteriet blev slut. Så nu tänker jag hälla ner ravioli i datorn.

[Texten i artikeln har inget med artikeln att göra]

FINT BESÖK

Idag har självaste Henrik Mattsson kommit till Stockholm och ska stanna till lördag. En inneboende med andra ord. Vi har redan hunnit med en snabb middag innan jag fortsatte arbeta. Jag är roligt sällskap. Grattis Mattsson.

P.S. Alla som var med på Shiny Happy Peoples fest kanske minns att första priset i lotteriet var en dvärghamster som hette just... Henrik Mattsson.

P.S.2. Namnet på hamstern har inget med mannen i artikeln ovan att göra.

1001010001011000100

Jag lever mitt lilla plastiska liv online. Det är inte många minuter om dygnet då jag inte kan ses på Facebook eller iChat. Kamrater i kött och blod är ett minne blott. Jag är digitalt social. Jag är digital sociopat.

Att se kamrater online ger mig trygghet på något sätt. Ett elektroniskt bevis på att de lever. Jag sitter som en flygledare och överblickar allt som händer. Men istället för taxande 747:or och landande Airbussar är det statusrader, RSS-flöden, twitterinlägg och blogguppdateringar som övervakas. Ett kontrollbehov helt utan möjlighet till kontroll. Förutom att logga ut då förstås. Som om det skulle hända. Troligt.

Jag ÄR social. Jag hinner bara inte socialisera. När jag väl gör det har jag fantastiskt roligt. Jag älskar mina vänner och oftast mina vänners vänner. Jag har även digitala vänner. De är faktiskt mina vänner, det står så på Facebook. Idag har jag 1006 vänner. En del av dem har jag aldrig träffat. Av någon anledning har jag inte ens pratat med dem. Ändå är de mina vänner. Och det är faktiskt helt OK. Vi har blivit vänner p.g.a att vi känner att vi kommer ha någon form av utbyte av varandra. I mitt fall handlar det nästan alltid om jobb i någon form. Det ska tilläggas att digitala vänner kan vara samma sak som verkliga vänner. Jodå jag har sett det på riktigt.

Jag är online.

Att sitta sent och arbeta är inte lika isolerande som det var för ett par år sedan. Mina kamrater är med mig. Ibland med glada tillrop. Ibland med hån och spydigheter. Oftast med hån och spydigheter. Jag gillar mina vänner. Både de av fläsk och de av ettor och nollor.

ORDBAJS

Visst är jag bra på att uppdatera bloggen nu!

Tjo vad det går.

CARNIVORE

Torftigt tycker någon. Lyx tycker andra. Ni kan kalla mig Andra. Efter passet brassade jag på en rejäl t-benstek från den lokala slaktaren. Serveras med en av Borsséns grillsåser (inte så mycket, bara lite för att göra själen sprudlande glad). Just nu sitter jag som en lydig men hungrig hund och väntar. Betraktar. Bedömmer. Beundrar. Köttet vilar. Jag vakar. Snart. Några minuter till. Faktiskt så många minuter det tog att skriva detta på min iphone. Bon Apetit.

SÅ MYCKET BÄTTRE

Vad har hänt med bra regler som "stjärnstopp". Eller "spegel". Det verkar vara helt ohippt att slänga sig med dem nu... :/

SEX LAXAR I EN LASKASK (ELLER "FYRA SKALLAR OCH EN GAG BALL"

[PROLOG] Min hjärna verkar inte fungera riktigt som alla andras. Min hjärna verkar inte riktigt fungera. Punkt. Den hittar små egna vägar. Där andras hjärnor tar de fina breda vägarna; de med natursköna vyer; de snabba och effektiva, där tar min ett tvärt kast in på en liten krokig, skruvad väg som mer påminner om en bergochdalbana än ens ett elljusspår. Resultatet av min hjärngympa blir ibland att kamrater och kunder utsätts för bl.a. gris- och fiskstank. Frågor på det?

EN ANNAN DEL AV KÖPING

Jag har nu kommit hem efter två långa dagar av plåtande åt Mouli. Lördagens gigg avslutades med middag och stök. Söndagens gigg blev givetvis lidande. Eller inte gigget kanske, men jag. Orden "skjut mig" cirkulerade i mitt huvud. Men såklart ska jag inte klaga. Vem kan klaga när man faktiskt har de bästa, roligaste och varmaste kunderna. Vem kan klaga när man omger sig med imponerande kompetent folk i form av stylister, assistenter och modeller. Vem kan klaga på att hela settet stank av ond bråd grisdöd och fiskrens. I princip ingen. I alla fall ingen av oss. Tappert slet alla in i det sista. Resan har bara kommit halvvägs och mycket jobb är kvar att göra men snart så! Söndagsångest finns inte på kartan. Stort tack till er alla som gjort denna helg till ännu en oförglömlig upplevelse med sönderskrattade magmuskler, utbränd lever och med en kreativ själ vårdad och uppmuntrad av de bästa av vänner.

Helgens tips 1: SVTs rekvisita borde ha jour

Helgens tips 2: Ha ALLTID med en Henrik när ni förhandlar.

Helgens tips 3: Modelljus!

Pappa vill ha BiB.

SHITTY KITTY

LOREM IPSUM

Tem explaborem sam re expero cor seque laudita est rem aut labor sandis dias magnit, offic tem volecuptam fuga. Rerum evel id quaspedipsam faciendae cupidig endellique dolut accullabore solore seribus tisitio. Ut eaquunt aut ulparchitiam fugite cusam as is ero con cuptatur? Blä! Skjut mig! Qui ni ommo berum quatis conet laborest, es quam hiliquia si nis debis praerro vit, quis arcitatur, nonse lacerum atibus dolores esectia tibus, officia dellaute volent quas vidunt vent laborerrum sus esedit ex el ipsandust, elenditiant lam que nimpos ea volorit laborem vere niendio. Neque prae autendiame il magnite non perisciam imod quate et et harchil idisquia net, odi blabo. Officipsundi quam fuga.

HABEGÄR (DEL 99.999.999)

PISTVAKT

Kartvägen 6 är nu avstängt pga lavinfara. Bättre begagnad Labrador är införskaffad för att försöka hitta mina fotogenlyktor, kanske en grill och eventuellt ett eller två grannbarn. Sprängning på sydsluttning påbörjas i eftermiddag. God tur.

PÄRLA

Emelies bil har fått service, nya vintersulor och en hel del småfix. En pärla! (ok, det är en Volvo men ändå)

UPPRÖRD ÄR DET NYA SVARTA (ELLER "MED EN SCHYSST RELIGION SLÅR MAN HELA VÄRLDEN MED HÄPNAD, FORTFARANDE")

Till nästa julafton önskar jag mig en religionsfri värld. That's it. Det är nu 2011 och det är hög tid för mänskligheten att vakna upp ur sagodilerium och inse att världen ÄR fantastisk och oförståelig helt på egen hand, det behöver inte förklaras med övernaturligt mumbojumbo. Religiösa personer har skygglappar på 24h om dygnet. Det är dags att klä av er. Våga se världen som den ser ut på riktigt. Religionen ska förpassas till där den hör hemma; som ett litet traditionselement för att förgylla ett antal helgdagar. Religiösa personer bör ta ut pinnen ur röven och inte hetsa upp sig för avbildningar av deras låtsasgudar eller om något tv-program faktiskt skulle göra sig lite lustiga över en religiös händelse. Senaste i raden av löjliga uppretande anledningar är Top Gears inslag med Jesus och de tre vise männen.

Väx upp! It's 2011!