Tänk om jag var en sån där person som kunde skriva när som helst och om vad som helst. Det behöver inte handla om någonting speciellt. Egentligen mest utfyllnad av tecken, ettor och nollor. Ett flöde av ord i följd som i sin helhet ger samma aha-upplevelse som ljummen fullkornsgröt eller mulen himmel över Brandbergen. En textmassa som fullständigt låter bli att beröra eller uppröra. Ett tidsfördriv som leder intet ont anande läsare till tidsslöseri. Tidsslöseri; eventuellt en elfte dödssynd, bortglömd men ack så viktig. Tänk om jag var en sådan person. I så fall skulle du ha bränt c:a en halv minut på rent strunt vid det här laget. En halv minut du kunnat använda till att ringa det där budet, maila den där mötesbokningen, gratulera någon på sin födelsedag på fejsbook, glutta på den där porrsajten ett litet litet ögonblick. Men icke. Istället lurades du till att läsa en text som inte kommer fastna eller på något sätt påverka dig. Där gick femton sekunder till. Det är en kvarts minut. Nu är du uppe i tre fjärdedelars minut. Om du inte är en sån där speed reader. Jag kände en spead reader en gång. Han hette Tage. Han skulle nog bara ha bränt några sekunder på all den här intetsägande texten. Eller hundradelar, eftersom han säkert från början insåg att detta inte hade något som helst intresse eller mervärde för honom.
Tack för minuten.
