I VÄNTAN PÅ KORR

I brist på annat ger jag er: Tranströmer, poet in the sky™

(så går det när jag har tråkigt, då blir det retuschlek)

DET NYA SVARTA

Vad är saken med folk som använder facebook som ett terapeutiskt verktyg?! Jag har under senaste tiden läst det mest privata från både den ena och den andra. Det kan vara pubertala gråt-ut eller snack om ens dumma pojkvän (eller flickvän, fast just det har jag inte sett någonstans ännu).

Oftast rör det sig om mina yngsta FB-vänner, de som är lite emo-muppiga. Men absolut inte alltid. Det kan vara mina jämngamla vänner som i pinsamma inlägg, drypande av desperation och bekräftelsebehov, talar om hur orättvist de blivit hanterade och hur svart livet är.

Vad är grejen? Är det verkligen en smart idé att spy ut sitt mest deprimerade innersta inför arbetskamrater, chefer, vänner, familj och ragg? Bajsar dessa personer med öppen dörr också?

Svaret på om det är en smart idé är såklart "nej". Ingen vill veta vart du köpt din tröja och framförallt vill ingen matas med hur ont det gör när knoppar brister.

Facebook är ingen bra terapeut, för allt du får tillbaka är vad dina vänner ätit för stekig lunch på Riche, vad de besökt för hett evenemang eller hur mycket plutande med munnen ett mänskligt ansikte kan åstadkomma innan huden får sprickbildning.

Kan vi inte bara enas om att använda FB som det ytliga och enkla verktyg det är? Kanske en rolig anekdot om en hudåkomma man haft. Kanske en bild på ett lamadjur? Kanske ett återberättande av en händelse på Statoil i Haninge?

Bilden har inget med artikeln att göra, den är hämtad ur ett av mina delirium framkallat av alvedon, flux och fönsterputs.

NÅN BORDE KOMMA UT FRÅN SITT SÄRBOENDE LITE OFTARE

HOME ALONE

FF!!!

Who-hooo!!!

1. Party? Discodans? Dubbelmacka?

2. Jobb? Big bang theory? Rostmacka?

I'll take number two for one million, Alex.

SNART I ETT APP STORE NÄRA DIG

Man kan inte annat än beundra speltillverkare som lyckas. Men varför bara sitta still och titta på när andra cashar in? Det är väl bättre att ta tjuren vid hornen och skapa ett eget spel. Som gjort för framgång, rikedom och berömmelse.

Jag ger er.... Angry Bröds™

(Tuppkammen kan komma att tas bort i slutversionen, det ringde nån finne och snackade nått om copyright.)

INWARDS AND ONWARDS

Som fotograf och stort Depeche-fan kan man inte låta bli att masa sig till fotografiska tillsammans med Tony och gå på vernissage när självaste Anton Corbijn höll låda och invigde sin nya utställning "Inwards and Onwards". En lågmäld mästare och stor inspirationskälla. Heja Anton.

Det som inte var så inspirerande var att det var 1500 pers på vernissaget. Trångt, varmt och i princip helt omöjligt att ta till sig bilderna på ett rättvist sätt. Men men. Bilderna hänger kvar.

Bland besökarna mötte jag en läderhudad Per Gessle, en strålande glad Micke Nyqvist, gamla vänner och fotografkollegor. En mycket lyckad kväll trots folkhopen (som givetvis efter c:a 1-2h artighet inte klarade mera och började smygsläppa väder. Vad är det för fel på folk?)

HANINGE - INTE BARA STRÖMAVBROTT

Att bo i Haninge Kommun, och närmare bestämt i det eleganta Norra Söderby, innebär att så fort det regnar eller blåser en gnutta får man ett (eller gärna flera) strömavbrott. Leveranssäkerheten är ungefär lika bra som i en kåkstad i Sydafrika. Så jag tänkte att jag kunde donera lite plastpåsar till Haninges elskåp för att väderskydda dem.

/Filantropen

DET ÄR SÅ 2011

De senaste två åren har varit oförskämt bra. Om man inte drar på sig nån trist åkomma (typ analklåda eller Lupus) så kanske 2012 kommer bli ännu ett kvalitetsår till samlingen. (här ser jag att en särskrivning skulle för en gångs skull kunna förtydliga; kvalitets år, inte kvalitet sår.)

I vilket fall så firade vi in det nya heta 2012 hemma hos Magnus och Pim, omgivna av kära vänner en masse.

Heja 2012. Heja alla vänner.

JÜLBORD

Så här kan det se ut när delar av Shiny Happy People drar ut på julbord. Tjingtjongjulbord på East dessutom. Lyssnar man riktigt noga kan man höra en gråtande Anna Skipper.

Vi är vad vi äter.

(Risiga? Ne...)