torsdag, maj 26, 2011

UNDER YTAN

Är det bara jag eller blir världen mer och mer utseendefixerad för varje hundradel som passerar? Folk lägger ner mer tid på sin yta än vad de gör på att andas. Det poseras framför kamera med plutande munnar, det injeceras både det ena och det andra i läppar å rövar, det retuscheras till en nivå som skulle fått Picasso att tappa hakan.

Morgondagens kameror behöver inte skarpare optiker eller större bildfiler. De behöver en liten pinne så alla narcissister kan plåta sig själva utan att få sträckning i armen. De behöver ha optiken vänd bakåt mot fotografen. De behöver ha en röda ögon-mindre fet-vitare leende-större pattar-brunare hudfunktion. DET är vad framtidens kunder kommer eftertrakta.

Ytliga personer är tråkigare än Schlagerfestivaler och sportsändningar på radio. Jag har som tur är sållat en aning bland dem men det poppar upp nya där man minst anar det. Missförstå mig inte, det är jättekul att se bilder på kamrater. Jag har inget emot att man har bilder på sig själv på t.ex Facebook. Det är det faktum att vissa inte plåtar NÅGOT annat än sig själva som irriterar. De har aldrig vänt blicken utåt och tagit del av en stundtals rätt fantastisk värld. Fylld av objekt med en oöverträffad skönhet. Fylld av objekt med skavanker.

I dare you, narcissistiska mo-fo's! Blogga/fejsbooka en vecka utan att fota er själva en enda gång. Njut av omgivningen. Njut av att inte bry er hur andra uppfattar ert yttre för ett ögonblick. Utveckla ert inre. Jag lovar att ni kommer växa med uppgiften.

P.S. Inlägget skrivs inte för att försvara mitt fula yttre, eller mitt kanske ännu fulare inre.