fredag, november 06, 2009

Gräset är grönare på andra sidan [Eller "algblomning i betongdjungeln"]



Det händer märkliga saker vid fotostudion. Emelie "byggingenjören" Persson skulle säkert gå igång på denna, vad jag gissar, läckagetest. Grönt är skönt och inte ens alla vuxenblöjor i värden kan stoppa denna smargdfärgade syndaflod. Sa jag att grannhuset ska få pool på deras gård? Lyx i förort!

Tjing tjong långkalsong!

Two peas in a pod.



OK. Det är fredag. Annonser skickade. Bilder retuscherade. Tro det eller ej men det är ganska lugnt här nu! Helgen närmar sig. Så vad kan vara bättre än att ge ett litet bidrag i samlingen "lika som bär"?...

Jag ger er "Joel på taket"!


bild: t.v. Joel Heister / t.h. Karlsson on the Roof

Kent - Röd [Eller "plippetiplopp! Yes!"]



JA! Röd var precis så elektroniskt som jag hoppades! Kent har fått tillbaka lite förtroendekaptial sedan deras minst sagt usla vita konsert. Neeee, jag är inte bitter. [edit: Ok, jag ska förklara varför jag tyckt så illa om Kent sedan den vita konserten. Ni vet såklart att jag älskar varumärkesbyggande, branding, reklam, kommersialism och allt det där. När jag fick höra om att alla skulle gå klädda i vitt blev jag överlycklig! Vilken grej! Detta kan bli en upplevelse! Timmarna innan konserten var hela Stockholm fullt av vitklädda sektmedlemmar. Jag var en av dem. Det var roligt och märkligt att se. Vi hälsade på varandra med det där lite generade leendet som svenskar kan ha när man kliver lite utanför sin bekvämlighetsbox. Men sen. Konserten. Stadion var fylld av oss vitklädda sektmedlemmar. Vad gjorde arrangörerna av det? Nada. Luften gick ut. Förstå vad mycket man kunde ha gjort av det! Ljussättning som svepte över ett kritvitt publikhav. Låt det faktum att hela ytan var som en stor nymålad fond komma till sin rätt! Men nej. Nada. Allt som gjordes var att en helikopter eller två filmade från några hundra meters håll. Tjohu. Resten då? Ljudet var så lågt att vi kunde stå å småprata med varandra utan att bli det minsta störda av Jockes sång. Jättemysigt på en hemmafest men kanske inte en konsertupplevelse. Jonas Åkerlunds försök att leka Antony Corbjin på två skärmar var patetiskt. OK, OK. Search the world, steal the best är något vi alla i branchen gör då och då men detta var bara uselt. Sedan dess beslöt jag mig för att inte gynna Kent mer. Men nu är vi vänner igen. Jocke och grabbarna pustar säkert ut och njuter av att kunna sova en god natts sömn för första gången sedan konserten. ]

Nu ska det poppas i bilen!

Köp! Köp! Köp!
http://itunes.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?id=336354427&s=143456