Idag fick Steve tillslut en välförtjänt vila efter en lång kamp mot cancern. Om jag någon gång haft en husgud så är det mannen med en av de mest kreativa hjärnorna jag någonsin fått tagit del av. Om än på håll. Om än i form av produkterna.
När jag 1994 för första gången fick sätta mig vid en Mac var beroendet ett faktum. Hur tänkte PC-mupparna? Hur kunde de genomlida en enda minut i en miljö som var skapad för tekniker och inte för vanliga människor. Åren gick och Apple blev en oumbärlig vän. Visst hade vi våra duster när datorer bombade och för att inte tala om när OSX kom. Det tog säkert ett år innan det var användbart. Kernel Panic indeed. Men givetvis har Apple gått från klarhet till klarhet. Alltid ledare, aldrig följare. Kärlek vid första och sista ögonkastet.
Jag hoppas Steve fick en lugn och stilla shut down. You will be missed.
