Gudfaderns återkomst

Biljetterna bokade. Sicilien kommer få celebert besök. Snart. Väldigt snart.

foto: stulet

Briljant

Grym idé att planera filmjobb mitt i rusningstid. Järfälla först
sedan till Nacka. Med andra ord genom hela stan. Fantastiskt. Åh!
Titta! Är det inte en statschefseskort också! Underbart!

Äggande

Som ni säkert vet är jag inte ett big fan av pynt. Men Emelies diskreta kreation är nog värd att spara. Brandrisk och glädje i ett!

Rätt jäkla fin tjej man har...

Reflektioner i väntan på nozzle check

Om man har lite att göra kan man kolla in vad folk sökt på hos t.ex google och därefter hamnat på sin blogg.

I mitt fall kan konstatera att någon sökt på "blod i urinen, blodsmak i munnen" och då hittat till min blogg. Någon annan på "katt+pormask" och även då hittat till min blogg.

Nu väcks frågan; VAD I HELVETE SKRIVER JAG OM?!

Jag behöver nog professionell hjälp.

tids nog

Folk undrar varför jag inte bloggar?
Jag undrar hur folk har tid att blogga.


Men men... då å då kommer det upp nått ointressant här. Stay tuned.

Filmis

Idag har det spelats in musikvideo. Tror att det kan bli riktigt riktigt bra. Lång dag och mör i kroppen. Med hårt arbeta och en uppfinningsförmåga inte ens MacGyver besitter har vi nog fått ihop allt material som behövs. Nu börjar postproduktionen. Spännande.

On a screen near you soon.

Tröttare än tröttast

Är i gränslandet till koma.

Dö nån gång då, tomtejävel!

Fan vad less jag är på att se vissa saker precis överallt.

Gulasch [eller "det som göms i snö..."]

Under en tid framöver så kommer det dyka upp en del sköna bilder från Fellowship of the long luncheon's skotertrip. Här är den vi kallar för "köttsoppan" (receptur nedan). I den mjukade vi upp oss efter den första etappen på 13 mil.

Med en schysst Jäger kan man slå hela världen med häpnad!

Funäsdalens Köttsoppa på Leilas vis
• 2000 liter vatten
• 10 liter fond på blod, svett och tårar
• 7-8 liter öl (helst plastflaska)
• 13 liter färsk urin
• 8 dl nagelklipp
• 4 dl hyvlad liktorn (kan bytas ut mot annan förhårdnad på fot)
• 500 gram hår (helst "the curly kind"). Obs! Plocka upp innan förtäring.

Låt allt koka upp under stoj och stim i en hantverkarvecka (4 dagar, 3h per dag). Krydda med ljummen Jäger efter tycke och smak. Riv över lite ost direkt från snabeln. Skumma av. Bjud ner ett par vänner. Avnjut i hög volym och minusgrader. Det betyder tur att få den kvarglömda tampongen.

foto: Ove "Bob" Lidström

The boys are back in town.

Denna bild togs innan de trettio milen. De trettio milen som tog knäcken av oss alla (utom dalmasen såklart). Idag gjorde det ont att vakna; att borsta tänderna; att andas; att blinka. Men själen mår prima. Långlunchsällskapet, eller Fellowship of the long luncheons, är kognitiv terapi när den är som bäst.

Tack till er alla, boys! Snart ska ni få bilderna!


mmmmmmmmmmmm..... F*****!

Våffla

Å gulaschsoppa. Ont överallt. Men fan va skoj. Igår blev det 12,5
mil. Idag futtiga fyra. Sedan relax. Massa relax. I morgon 14 mil.

Kattens potatis.

Some facts

Jag har aldrig varit den där som offentligt berättat vad jag känner när det kommer till mina närmaste. Men den tiden är förbi. Lev med slisk. Lev med smör. Lev med att jag kommer tvinga på er stackars bloggläsare mina tankar om den fantastiska fina underbara Emelie. Ett dygn har gått och jag saknar henne massor. Så det kliar i magen. Emelie är det bästa som har hänt mig och jag är en ny människa. För all framtid.

Chaffisar

Jorå.

Oktan

Nu är det manligt. Sju tappra själar med gasen i botten. Halvvägs.

Framme

Särna. Minus två. Inomhus. Men annat som värmer. Snart: skavfötters
med Jannes. Senare: skoter i tolv mil.

Intermission

Vill bara meddela mitt i den testosteronstinna roadtrippen att jag älskar min Emelie mer än allt annat i hela världen.

Så. Tillbaka till testosteronet!

Ljudupptagning från bilresan

Målet är att vara i Mora innan Maxi stänger klockan 22.00. Alternativet är att vi får filtrera vårt kiss om vi vill ha frukost i morgon.
Gossen med den roliga dialekten är långlunchsällskapets egen Gunde, Jannes, tillika helgens reseledare.

Jag ser ljuset, Jonathan.

Lyssna här...

Roadtrip

Nu sitter vi i bilen. Jag tog just av mig kängorna som varit på hela
arbetsdagen. Det var sådär populärt. Men är det grabbhelg så är
det.

Fortsättning följer.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Nu bär det av upp till fjällen med långlunchsällskapet. Vi ska åka snöskoter i tre dagar. Jag är rookie i gänget och ska tydligen bli bedömd på mina skoterförartalanger. Kan bli spännande. Enligt rykten är man rätt död efter dessa tre dagar.

Vi ses i Nangiala, Skorpan!

aaaaaand...ACTION!

Tystnad tagning

Tänk att det skulle ta så lång tid innan jag insåg hur kul det var med rörlig bild.

Att vara stillbildsplåtis är fantastiskt. Jag är ljusår ifrån att vara fullärd men ibland går det lite väl mycket rutin i jobben. Då kan det vara kul att låta hjärnan jobba i en annan dimension; rörligt. Oerhört kul variation. Och rätt snyggt blir det också.

Syns i en tv nära er.

Tjo!

/D

Fina lilla Krumelur, jag vill aldrig bliva stur...

Tiden går fort. Nästan för fort. Speciellt när man har roligt. Men med lite tur kanske man kan roffa åt sig några fler jordsnurr här innan man kastar in hatten. Ja, jag är barnslig. Jag tycker att bajsskämt är något av det roligaste man kan ha med kläderna på. Det är bra för mitt t-syndrom tror jag. Säg "rövsmör" så garvar jag mig till tårar. Säg "discofi**a" så ligger jag ner och kvider. Nu har egentligen inte dessa två ord en direkt koppling till bajs men ändå. Och det är även så att denna sista del i detta stycke helt saknar relevans till det jag faktiskt skulle berätta om. För att:

Jag fick just en inbjudan fotostudion Gabriel Ugglas tioårsjubileum. Tio år! 2000 startade Gabriel tillsammans med mig och Ludde Stockholms skönaste fotostudio. Speciellt minns jag att vi hade ett fantastiskt arbetsflöde bestående av ett gäng sköna iMacs i regnbågens alla färger (japp, minns ni dem?) där varje liten färgglad maskin hade sin bestämda uppgift. Idag har de växt och jag såg nu på hemsidan att de är tolv pers.

Jag hoppas på ett nostalgiskt jubileum!

Bjuckar på en bild från back in the days:

När jag ändå är i farten

Passa på att pre-order denna platta med Angus & Julia Stone. Som balsamvinäger för själen.

Det gör du här.

Mr P levererar igen

Ny singel ute, feat. Magnus Carlsson. Perfekt kombo. Kommer gå hårt i Q5:ans sound system! Jag kan se våren framför mig. "Gör min dag" på högsta och armen vilandes på fönsterkarmen och pilotglajor på. Tills dess att solen värmer upp oss tycker jag ni ska shoppa hem singeln (och B-sidan "Soulsista"), den kommer garanterat hetta upp ert kalla blodomlopp!

Här finns den: iTunes

In it for the kill. [eller "Early adopter gets the worm"]

Kommer inte glömma den där förfesten då min kamrat musikproducenten spelade en låt för mig. "Lyssna! Detta är fan det bästa på riktigt länge. Fatta vad trist att inga andra kommer inse det." Jag var såld. "In it for the Kill" var fasiken kattens potatis. Satans vad bra det var. Det känns som att det var för evigheter sedan och det verkade som att min kamrat hade rätt. Men så hände något i höstas. P3 började spela La Roux. Nu kan nog de flesta nynna till Bulletproof.

Igår spelade de på Berns. Förutom lite väl svettluktande individer var spelningen kalajsers! En väldigt kreddig publik får jag säga. Mediabaren kunde inte gjort det bättre. Elly älskar sin musik och vi älskar henne. Elektropop pumpar i mitt blod.

I väntan på La Roux.

B-Boy Al Jazirah.

Så här skoj kan man ha det i Iran om kvällarna.

< 3

Nu saknar jag Emelie lite väl mycket tycker jag.

Vintern rasar. Med en twist.

I helgen var jag och Emelie bjudna till Ove och Emmas fantastiska landställe på Skarprunmarö. En ö som alla trogna läsare vet att jag varit på förr. Skarprunmarö är för de flesta en oas. Ett vilorum för själen. Ett ställe där omvärldens problem förminskas till obetydliga sandkorn.

För de flesta. Skarprunmarö kan även innebära blodsmak i munnen, ömmande muskler, köttsår, ryggont och leverskador. "De kallar oss polacker", ny film med Daniel Olsén i huvudrollen. Inte ens under vintern klarade man sig undan att släpa upp tunga saker till deras fina hus (givetvis högst upp på berget). Men det är det värt. För med trevliga vänner, sjukt mycket mat och massa massa vin kan inte ens den elakaste stukningen mäta sig. Stort stort tack alla fina!

Jag ger er utsikt från Casa Lidstrom. En från i helgen och en från i somras, ni får själva gissa vilken som är vilken: