15 oktober 2006 postade jag mitt första blogginlägg. Sedan dess har bloggen fyllts av kvalitativt kåseri, fantastiska fotografiska verk och genomtänkta begrundade nedpräntade tankar. Eller för att faktiskt tala klarspråk; skräp.
Massor har hänt men ändå så lite. Håret försvann någon gång i november 2006 tror jag. I samband med den där riktigt hala dagen i Stockholm. Minns ni? Jag satt fast i trafiken i fyra timmar, gav upp och körde som en radiostyrd galning genom gågator i Gamla Stan tillbaka till byrån och satte mig att jobba till midnatt. När jag då åkte hem tog det ändå över en timme. Alltså jag rakade inte skallen i bilkön, ville bara säga att det var i ungefär den tidsepoken. Nu HADE jag visserligen haft gott om tid att göra detta i bilen just vid det tillfället.
Bättre att gå på hal is och ha det glatt än gå i lera och sörja, som min pappa (och Robert Broberg) skulle ha sagt.
Idag är jag 34, going on 35. men som ni alla vet så är jag lite som ett årgångsvin. vin. VIN. Försök inte ändra stavelserna så att s:et hamnar fel. I alla fall. Som ett årgångs[paus]vin. Eller var det lättmjölk? I alla fall. 2009 har varit "speciellt"... I'm special [läses med ICA-praktikantröst]. 2010 kommer bli ren och skär kärlek. Framgång. Lycka. Äventyret har bara börjat. Äventyren har börjat planeras in. Ska bara komma igenom en liten uppförsbacke. Eller jag och jag. Móðir ska. Jag behöver bara vara support. Kommer gå galant.
Så, mer då? Fantastiska nära och kära. Roliga projekt. Nya upplevelser. Precis så som livet ska vara.
För att citera doktor Alban: It's my life.
För att citera Bosse: Vi kommer aldrig att dö.
För att citera Frida: Dunka mig gul och blå.
Godnatt! Syns i morrn, Macken.
P.S. Märkte ni hur fyndigt jag fick till det med macken eftersom jag älskar Apple? Nähe. Skit i det då. Fuck you, nu går jag å sover.
foto: Pavel Maira / Carro Hjerpe
1 kommentar:
Vad gör Richard Herrey och Henrik Hjelt på bild i din blogg?
Skicka en kommentar