måndag, september 07, 2009

Hmm

Stalked.

7 kommentarer:

Emelie Persson sa...

Oh! ett fan.. ;)

Helen sa...

Någon som vill vara som dig :)

Anonym sa...

Eller så kanske det gör ont i hjärtat på den du sårade och det är väldigt förståeligt att denne är nyfiken på ditt val. Speciellt eftersom valet, åtminstone på ytan, ser ut att vara en yngre, naivare, kopia av ditt ex.

/en som inte känner varken dig, din nya och knappt din gamla (men jag är på Team C iallafall)

Daniel Olsén sa...

"Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter" sa en gång en rätt känd anka. Kanske inte något man bör ta efter i riktiga livet.
För att vara en som inte känner någon av oss eller har en aning om vad detta inlägg handlar om så tycker jag det är rätt intressant hur du tagit ställning. Som du kanske märkt om du läst den här bloggen en tid så försöker jag hålla den fri från envägskommunikation innehållande påhopp och förtal. Men låt mig säga så här; allt som skrivs är inte sant. En del saker på internet ska tas med en skopa salt. Vem som blivit sårad eller inte är inget jag tar upp här. Det ämnet lämpar sig inte att hängas ut på internet som en kvällstidningslöpsedel. När det gäller "valet" så är det absolut ingen naiv kopia. Något du inte har en aning om eller ens har rätt att uttala dig om.

Heja vidare på ditt lag. Det står dig fritt. Jag har hört att de har bra kampanjmaterial lite överallt.

Anonym sa...

Jag visste mycket väl att jag gjorde en chansning när jag valde att gissa vad det handlade om. Det kunde lika gärna handla om den som vill dig illa i din studio, eller vad 17 som helst, men som sagt, jag gjorde en chansning.

It takes two to tango och det är inte ens fel att två träter, det förstår jag också. Jag misstänker att en väldigt smart kommentar på det andra lagets blogg var från dig (självklart i mitt vanliga sätt att tro saker) om det att det finns olika sätt ett hjärta kan brista/tröttna/etc. Ett väldigt, till skillnad från mitt, genomtänkt svar.

Jag hoppas att ni åtminstone har pratat med varandra om varför, oavsett hur mycket det sårar och oavsett hur petitessaktigt vissa saker kan te sig. Dels för att förstå vad man ska jobba på, dels för att hjälpa i sorgeprocessen.

Du får mer än gärna radera mina kommentarer för att behålla din blogg så påhoppsfri och förtalslös som möjligt.

Läs min mening igen; "till ytan" menas med att det utåt sett verkar vara en kopia, alltså något som en person, som jag, tolkar när vi läser dessa halvlögner på internet. Vad jag har rätt att uttala mig om har väl inte du med att göra. Men tydligen tog det skruv.

Christer Söderberg sa...

Vad tråkigt med den här typen av anonyma kommentarer.

Alla som har något att säga bör i rimlighetens namn kunna stå upp för det man sätter på pränt i ett sådant här fora.

Har egentligen inte så mycket att göra med ovan diskussion - den här debatten har jag deltagit i många gånger på en rad olika forum och i bloggar. Men här tycker jag att anonymiteten blir feg.

Jag inser fuller väl det bekväma att tycka saker när man kan gömma sig bakom det anonymas skynke - men jag tycker likväl det är trist och sorgligt när åsikter inte kläds av ett namn eller ansikte som står upp för det man tycker.

cecilia sa...

Okej, kan 3 av kommentatorerna här bara sluta bete sig som barnrumpor. Daniel och jag har varit ihop i 6 1/2 år, det är en jäkligt lång tid i mitt liv. Det är år som jag inte vill ha ogjorda eller bortglömda, eller bortgjorda. Det innebär att vi har historia, ett liv ihop. Ett liv som inte är över bara för att vårt förhållande som det var är det. Vi har koll på varandra och en hel del annat folk har tydligen koll på oss båda. Livet tar nya vägar, det får man acceptera. Vill man vara med i någon utav våra liv är det bara finna sig i att den andre alltid kommer vara kvar i det också. Det finns inga lag, det finns två personer som haft en överdjävlig sommar. En del startar bloggar om det, andra skriver anonyma kommentarer - jag uppskattar inget av det.