SATANS ONT I HUVUDET

Nu är det inte roligt. Huvudet dunkar. Allt är kallt. Har löst det sistnämnda genom att ta en kupévärmare till mitt skrivbord och riktat den mot fossingarna. På 20 cm håll börjar det brännas. I am Jack's wasted life.

WALK THE LINE

9.18.

Solen lyser igen. Temperaturen är milda -12°. Rena barnleken mot igår. Snön knastrar under fötterna. Det är söndag i förorten. Kyrkorna ringer in till hjärntvätt. Gatorna är tomma. Antagligen ligger folk och nyktrar till efter en vanlig kväll med sprit, tacos och melodifestival. Sverige, Sverige, fostervatten.

12.25.

Niklas kommer hit snart. Det ska jobbas. Jag älskar deadlines, jag älskar det vinande ljudet de skapar när de flyger förbi*

I eftermiddag ska det firas lillebror! Nu kom Niklas! Hej hej!

*Givetvis ett quote från D. Adams. "I love deadlines, I love the wooshing sound they make as they fly by."

STAY AWAY FROM THE LIGHT (ELLER "GE FAN I LAMPAN!")

Är ute på en powerwalk i solen. -22,8° visade termometern. Friskt. Med stuns i benen tågar jag på. Isen bildas i ansiktet likt en snorig Gunde Svan. Fast utan snor. Nyttigt, härligt, vackert. Det är.... så kallt... Känner mig ...trött... Ska bara lägga mig här i drivan och vila lite... Bara en stund.

Ses i Nangiala!

MINGLAR MED METRO MODE

Igår var det release för Metro Mode. Å jag har fotat lite åt dem så jag var där för att få en lite glutt på hur tidningen blev. Å den blev kalas. Dagspress gone lyx. Tjockt papper och bra tryck. Sånt gillar en gammal AD-själ. Snyggt jobbat Marcella och resten av gänget!

Vill ni glutta i tidningen kan ni gå in på metromode.se och läsa hela tidningen som PDF.

KESO, ÄPPLE, KANEL OCH RYSK FÖRPACKNINGSDESIGN

Foto: Emelie Eng. Igen.

I jakten på att minimera mig själv en aning från den här planeten äter jag numera ganska nyttigt och framförallt; räknar kalorier! Joel visade den lilla appen Shape Up och med den i min iPhone går jag nu loss på innehållsdeklarationer som CSI på en mordplats.

Eftersom det är spinning ikväll tänkte jag fylla på depåerna med ett litet mellanmål innan träning. Keso, ett äpple och lite kanel. En adaption av min vän Emma Gunnarssons Keso, APELSIN, kanel. Jag har nu hackat å fixat allt. Resultatet: det smakar spy.

Tack för den Emma! (Ok, jag ser nu att Keson har gått ut och jag känner mig lite tjyvens men iaf)

Annars sitter jag och designar förpackningar på ryska. Inte helt lätt. Man blir lite konfunderad då och då. För det blir jag ju inte annars. Någonsin. Nej då.

MED HASTIGHETEN AV EN ISTID

Så här mysigt kan det vara en helt vanlig svensk sommardag hemma hos mig. Poolen peakade på runt 34°. Grillarna gick varma var och varannan dag. Palmerna frodades. Idag är storyn en annan. Vintern vägrar släppa greppet. Den ger oss inte ens en liten strimma hopp genom att bjucka på en dag eller två av tö. Permafrosten är här för att stanna. Dunjackorna blir det nya sommarmodet. Idag ser det nämligen ut så här:

och så här:

IF I WAS A RICH MAN, DUMMDIDUMMDIDUMMDIDUMM

Tänk vad mycket kul leksaker det finns som man skulle vilja ha.

DINKEL SPELIVINKEL

Dagens tips är att börja dagen med ett dinkelsurdegsbröd. Bra start.

Ps: brödet på bilden förädlades en aning innan förtäring.

ETT BREV TILL MIN BROR

PROLOG.

Jag ska göra något jag inte brukar göra. Vare sig i riktiga livet eller på internet. Jag ska blotta mina känslor. Och detta för en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv; min lillebror Rickard Christian Henry Olsén, 780214. Detta, lillebror, blir din present idag eftersom jag inte hunnit fira dig på din födelsedag ännu.

BERÄTTELSEN.

Idag för trettiotre år sedan föddes min lillebror. Oturligt för er andra så fick jag världens bästa bror. In your face! En bror som jag växt upp med i de bästa av förhållanden. En bror som man faktiskt inte kan annat än avundas och beundra. En bror byggd av med- och motgångar, men som alltid kommit ut ur alla situationer som vinnare.

Och idag fyller han år.

Jag har en bror jag aldrig skämts för, aldrig tyckt varit pinsam och som jag så länge jag kan minnas sett upp till. En lekkamrat och vapenbroder. Inte illa av en storebror va? En del av er känner honom och vet hans potential när det kommer till musiken och kreativiteten. Men det slutar inte där. Långt ifrån. En person utrustad med den starkaste av moral och med den ärligaste av medkänsla. Mer än någon annan jag någonsin träffat. Då har jag ändå träffat många personer. Jag har ju baske mig över tusen kompisar på facebook!

Jag har en bror jag var overkligt nära att förlora för (höftar här) 9-10 år sedan då en illasinnad mördarbakterie slog klorna i honom. Men med hjälp av respiratorer och en jäkla massa medicinsk kompetens slogs den inkräktande basilusken tillbaka. Men dygnen gick inte obemärkta förbi. Dagarna på SÖS kommer aldrig försvinna. På gott och ont. Jag kommer aldrig någonsin kunna lyssna på Bo Kaspers "ett ögonblick i sänder" utan att minnas allt som en glasklar projicering på näthinnan och som en tydlig etsning i hjärnbarken. Jag kan fortfarande rita ditt EKG fritt ur minnet. Jag kan fortfarande minnas hur mycket som kom ur katetern. Jag kan fortfarande minnas din bisarra fråga om folk, som du i ditt morfindelirium när du vaknade upp, tyckte dig se åka skidor i fönstret i ditt observationsrum på MIVA. Jag kan minnas dig komma tillbaka från en annan sida. Den andra sidan. Fan dig om du vandrar dit igen innan mig.

Min bror är en lågmäld och ödmjuk själ men med så mycket talang att han skulle förtjäna att vara drygare än amerikanska rappare, med mer högmod än engelsk adel. En man (känns lite konstigt att titulera dig som man, du är en pöjk. Speciellt eftersom jag själv känner mig elva år gammal i huvudet). OK, det blev en lång perentes så jag börjar om. En man som kan producera fantastisk musik ur tomma intet, som kan komma med kloka genomtänkta visdomsord och som i varje givet tillfälle i livet väljer rätt före fel. Men som inte minst har lyckats trolla fram mina fantastiska brorsbarn Alva och Isac. Ok, detta är till femtio procent lillebrors fina underbara livspartner Kristins förtjänst. 1+1 blir 4. Plus moms. Och så mycket mer.

Klockan tickar på. Snart är det 00.00. Jag har sex minuter på mig att avsluta detta för att det ska publiceras på din födelsedag. Bör avsluta snyggt. Men har faktiskt ingen aning om hur. Det finns tusen och åter tusen saker till att skriva om. Men det får bli till en annan födelsedag.

EPILOG.

Så detta, lillebror, är vad jag tycker och vad jag tänker. Oftare än du anar. Min ointressanta blogg fick helt plötsligt sitt mest intressanta och viktigaste inlägg. Men misströsta inte, på söndag syns vi och då ska du få en riktigt present. En jag inte gjort i slöjden.

/storebror

MULTITASKING

Joddå! Degar surdeg samtidigt som jag pressar juice. Här får ni ännu en liten glimt av min dampiga hjärna.

GET YOUR ASS MOVING

Upp å hoppa, lilla loppa! Upp å nicka, sockerdricka! (hmm) I alla fall är det hög tid att dra igång dinkelsurdegen som påbörjades igår. Å en powerwalk. Let's go!

SAMMA VANLIGA DAG PÅ JOBBET

Christer läxar upp barn.

EN VANLIG DAG PÅ JOBBET

Christer läxar upp en ekorre.

CHILEPLANTAGE

Nu har jag sått lite olika chilefrön som jag fått av Christer (plus några jag tagit från förra årets frukter). Nu håller vi tummarna.

KALSONGLÄGE PÅ

En bushwalk i Tyresta kräver förberedelse, iaf eftersom det var åtta minus. Då åker långkalsongerna på! Och en hel del annat.

TRYGGA RÄKAN INGEN VARA

Nu ska min MBP17" få sig en liten holk att bo i. Skyddad och tryggt ska den få följa med på äventyr. Praktisk och rätt sexigt hard core. Finns hos ProCenter.

EN BILD TILL MAMMA

Foto: Emelie Eng

I SEE DEAD PEOPLE

Jag har inte märkt att min playlist loopat i fyra fem gånger förens (för äns? för ens? tills?) nu. Jag kommer antagligen drömma med The xx som ledmotiv många nätter framöver. Indoktrinerad av melankoliska spår och mjuka röster. Har koncentrerat granskat pixlar, skjuvat logotyper och digitalt putsat plastytor i timmar nu. Ett tips är att inte färdas på 73:an den närmaste timmen för nu ska jag hem. Q5:an har gått där så många gånger att den antagligen kan ta mig hem helt själv. Det hoppas jag på i alla fall. Om inte, well... Adjöss å tack för fisken I guess...

Idag har jag haft en vilodag från gymmet. Känner mig kanske lite krasslig men eftersom Esberitox och jag är bästisar vet jag att jag aldrig kommer bli förkyld. Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö. Heja mig.

Näe, enough. Eller ska jag posta upp en bild till så att mamma blir glad? Jo, det gör jag.

P.S: Don't mind the stekpanna in the background.

STORTAVLOR

Foto: Björn Ekerheim

Här är den! Nu fick jag en bild på kampanjen av den fantastiska Björn. Snyggt jobbat. En liten present ska kluras på till honom. Eller ett straff. Det är aldrig fel. Det både glädjer och värmer. Får se vad det blir.

Iaf, så här ser bildmaterialet ut som vi gjorde åt Mix Megapol. Tre glada jeppar (jeppor).

EQUILIBRIUM

Foto: Emelie Eng

Jag känner mig gjord av kolfiber och betong. En laminerad fasad redo att stå emot allt. Kanske inte det vackraste av material men slitstarkt och pålitligt. Sånt man gör rymdprylar av. Och bojstenar. Synd på sprickbildningen bara.

SAND

Kolla vad jag sprang på nere på stan; min bild hos SpecSaver. Den ska tydligen vara ute i en hel del butiker om jag förstått rätt. Alltid kul. Om det är någon som ser en stortavla med Äntligen-Morgongänget från Mix Megapol får ni gärna ta en liten bild. Jag missade det när de var uppe på tavlorna där jag bor. Tror jag såg nån bussida med dem också. Så om ni ser dem, plåta gärna. Är bilden riktigt snygg kanske ni får en present. Kanske. Ok, en liten. Typ kaffe. Ähh. Kanske nått finare. Ska klura.

DRESSAT

Ni kanske redan visste att det är jag som designat Erik Lallerstedts såser. Nu släpps en ny produktserie med färska dressingar. Samma kvalitet som såserna, som fått riktigt bra betyg i princip överallt. Try it!

WE DANCE TO THE BEAT. WE DANCE TO THE CONTINENTAL SHIFTING UNDER OUR FEET.

Att internetsurfa när man kör bil är inte så bra. Om man inte åker 73:an. I ett tempo där kontinentalförflyttningen rör sig fortare än själva bilarna behöver man inte direkt vara orolig för whiplash och fender benders. Att slajda omkring på tektoniska plattor ger inte direkt tunnelseende och vindpinat ansikte. Segt. Tur att man har internet. Och kaffe. Fast det har jag inte. Otur.

HÖGFELDTSKAN PÅ HELTID?

Hemma efter spinningpasset. Kroppen börjar ta stryk. Förfaller i sakta mak. Jag undrar vad det skulle kosta att ha Mia anställd på heltid. Börja varje morgon med en extreme makeover av henne. Det skulle vara något det.

- Mia! Kan vi jobba fram ett retainerdeal av något slag?

Kombinerat med ett SMS-lån.

THE BREAD TEST

Vill bara meddela att det ljusa levainbrödet har fått flest röster i min stora smaktävling. Otippat. Det onyttigaste såklart.