FIRE STARTER

foto: Emelie P

Nu har det varit Valborgsmässoafton. Den firade vi på lillebrors landställe nere i Eskilstuna. Det blev en som förväntat trevlig helg med allt från grillning till kast med liten hundvalp. Eftersom en bild säger mer än tusen ord så kommer här tusen bilder. Nästan.

http://gallery.me.com/daniel1210/100625

SOM TJORVEN RIVER ÖPPET HAV

Det finns många saker jag inte vill göra:

• Halka i bajs

• Jobba "med" en PC

• Köpa SAAB (bilen)

• Köpa SAAB (företaget)

• Äta middag hos Plura.

Det finns många saker jag VILL göra:

• Se nån annan halka i bajs

• Se mer av världen

• Prestera mera

• Prestera bättre

Livet 2.0 behöver inträffa nu. Efter en rätt lång vila under påsken har jag nu beslutat mig för att lägg i nästa växel och gasa mer än någonsin. Trabajo är det nyaste svarta. Mot framgångar, rikedom och berömmelse. Om jag inte halkar i bajs, det vill säga.

Foto: Pontus Johansson

MED VY FRÅN EN FATBOY. AV EN RÄTT SÅ FAT BOY

Emelie rensar ogräs. Hon har storslagna planer om en örtträdgård. Och jordgubbar. Själv ligger jag i en fatboy och begrundar livet. Utsikten är en nyfylld pool (på 11 grader), en glad palm, en lite ledsen palm och en guppande späckhuggare. Eller "spä kvittade" som min iPad vill stava det till.

Jag begrundar framtid och dåtid. Begrundar vart jag är efter all den här tiden. Begrundar om jag borde få lite panik. Med 36 år på nacken känner jag att karriären ska upp till nästa nivå. I morgon är det sista vilodagen på väldigt länge. En ny era är på g. Mer om det i övermorgon. Eller över pyron som iPad vill stava det. VA FAN HAR HÄNT MED AUTOKORRIGERINGEN!? Jaja.

Men jag vet. Jag får inte klaga. På riktigt. Man får inte. Jag tror det är lagstiftat. Med lite sol i fejan ska livet vara perfekt. Och visst är det bra. Men jag nöjer mig inte. Här har ni det: jag, Daniel Olsén, blir aldrig nöjd. Det är mitt gissel. Det är min drivkraft. Det blir min undergång.

Kroppen på lågvarv, hjärnan på högvarv. Önskar att det vore tvärt om. Försökte med det igår. Tog en löprunda. Efter halva sjöng det till i en muskel i benet och jag haltade hem. Så mycket för det försöket att bränna lite påskmat. Idag är det lite bättre (för er som satt oroade och bet på naglarna). I morgon ska jag ge det ett nytt försök. Men idag är det sol och slappande som gäller. Tills på tisdag. Då jävlar.

P.S. Kameran i iPaden är inte så sexig

ORD-NING OREDA

Skulle läsa mer böcker om det inte var för alla mina bokstäver.

IF I WAS A RICH MAN

dum di dum. Dum.

LITE SKIT RENSAR MAGEN. ELLER DÖDAR.

Meckade lite toasits. Tappade ett beslag ner i toastolen.

Fick lov att ta upp den med handen.

Idag biter man inte på naglarna.

Winning.

Heja.

FANTASTISK PRODUKT

Varför kommer JAG aldrig på de här sakerna? Jag måste börja brainstorma hårdare.

VÅRVINDAR FRISKA

Funderar på om jag är värd dessa skor som jag designade på NikeID till årets utomhussäsong. Kan vara det snyggaste som träffat asfalten i så fall. Hmm.

HEJ GAMLE VÄN

Som ett brev på posten. Lika säkert som amen i kyrkan. Som en käftsmäll.

19:00 HOS MIG - DELTÄVLING 2

I förra veckan gick deltävling 2 (av 4) av stapeln i vår lilla matlagningutmaning "19:00 hos mig". Ni kan säkert gissa konceptet. Givetvis med oerhört mycket mer prestige på spel än i någon billig dokusåpa.

Denna gång var det Björn och Veronica som stod för middagen. Inte helt oväntat blev det underbar mat och magiska viner. De slet hårt och jag led med dem. Mitt magsår har just läkt efter min insats som tävlande nr 1. Aldrig har jag uppskattat att bli bjuden på middag så mycket som efter att ha slitit med att nå de där åtråvärda höga betygen. Och apropå betyg, det är en helt bisarr känsla att sitta och betygsätta efter varje rätt när man är bortbjuden på middag.

Efter detta får det (antagligen) vara nog med tävlande i mat för min del. Jäklar var mycket prestationsångest det framkallade! Nä, jag hoppas på att min nästa matinsats blir som domare i den prestigefulla risottokampen. Men det är en annan historia.

Två deltävlingar kvar innan vi får veta vem som klantade till det minst i köket. Nästa gång blir det hemma hos Patrik och Åsa. Givetvis klockan 19:00. Längtar redan.

Foto: Ove Lidström

KRÄKET ÄR NU ETT ÅR ÄLDRE

8 april blev man alltså 36. Inte illa va? De interna reflektionerna kring detta har tagit upp mer tid än det brukar. Vet inte riktigt vad det betyder men något är på väg att hända. Eller brista. Eller rinna ut i sanden. Man vet aldrig riktigt säkert med min gråa vän bakom pannbenet. Det gör livet väldigt spännande. Och märkligt.

Jag har iaf hunnit med att blivit firad, grattad och presentad i helgen. Och solen har skenat på. Stort tack till alla som hejat på ännu en av mina jordsnurrar.

GENERATIONS-ÖVERSKRIDANDE

Min mormor och mina brorsbarn chilaxar.

(P.S. Rubrikens bindestreck är ditsatt för att göra rubriken tvåradig. Ber om ursäkt om det ser fult ut på t.ex mobiltelefoner. Men sån är jag)

CASHKORT IS KING

Jodå, kom ihåg vart ni hörde det först. Cashkortet är på frammarsch. Hi-tech så det förslår. Köp redan idag.

MED MERA, MED MERA, MED MERA

Den fjortonde veckan på det tvåtusenelfte året. Om man bryr sig om just den tideräkningen. Vilket man gör, kristen eller inte. Svammel.

Måndag efter en skojig helg bestående av middag för the Köhler's, klippning hos den grymma Gustav B på Sturegatan 26 och därefter middag på Beirut Café med nyss nämnda plus våra lejdies. Den kvällen avslutades med drinkar hos Noppe, ett riktigt kul besök på 2:35:1 och i Tvåan hos Miss Inga. Oerhört bra musik masserade trummhinnorna. Kanske lite väl mycket inne i tvåan, hade ett rätt bra pip i öronen under söndagen.

Bilen har fått sommardäck. Hade ingen lust att vänta längre på vårtecken som aldrig kom så jag skapade mitt eget. Nu är det alltså sommar. Bara så ni vet. Skulle det bli minusgrader, håll er undan väg 73. Bara ett tips. En stor vit Q5 kan komma sladdandes från ingenstans.

Nu gasar jag vidare med dagens fem projekt; deadline idag. Heja.

BOING

Mitt huvud läcker som Fukushimas reaktor nr 2. Ett övertryck i ett osäkert tryckkärl. Idéer, tankar, uppgifter, konst. Nödventilen slår snart till. Det måste ut. Saker måste skapas. Projekt måste genomföras.

Tänk om man var lite ambitiös. Då jäklar.

Äh. Orkar inte.

HÄLFTEN KENTAUR, HÄLFTEN KADAVER

Scenen är tom och föreställningen över. Klungan på Dansens hus kan vara det bästa jag sett på teaterscenen någonsin. Är för full av intryck för att redogöra nu men allt jag kan säga är: gå och se!

Förväntansfull lillebror. (+chockad teaterbesökare)

Förväntansfulla bröder. (med "Rådjur framför helljus"-looken)

Emelie och Kickan (med barsk uppsyn).

KLUNGAN

Ikväll är det äntligen dags att gå och se Klungan på Dansens Hus. Lillebror och Kickan ska med. Som jag har längtat.

NATTEN GÅR TUNGA FJÄT

Sitter å klämmer ur mig grejer för en pitch i morgon. Idag menar jag. Trött så in i helsefyr. Har en hel del kvar så det är bara att bita ihop. Heja heja. I morgon (idag) ska vi gå å se Klungan på Dansens hus. Det ska bli skoj. Men det är då och nu är nu. Och nu är det hammertime. Då gasar vi på! Hej. A.

"JAG JOBBAR MED DATA"

iForm har skaffat nya datamaskiner. På 36 månaders leasing.

ETT ÄPPLE OM DAGEN HÅLLER DOKTORN BORTA

Jorå! Slank in lite snyggt och fixade två härliga vita iPad 2 till Christer och mig. Det är vi värda. Shiny Happy People är fasiken det bästa som hänt sedan pulverkaffe. Det går som tåget. Vi landar det ena roliga uppdraget efter det andra och det känns oerhört bra. Så varför inte fira det med att vara först i stan med inhemskt köpta paddor.

Heja oss.

Om ni inte tror mig, kom till byrån på en fika så ska jag visa hur duktiga vi är. Är du snäll kan du få leka lite med den nya paddan.

TÄNK OM JAG HAR FEL

Jag kan ha fel.

/Celsius

STÖRD, NOT SHAKEN.

Är det bara jag som har den här reklamen på Facebook? Och isf, hur kunde de veta?

They're coming to take me away, ha ha. They're coming to take me away.

OCH HUNDRATUSEN ÖGON STIRRAR PÅ OSS, INGEN SER

Upp som en sol, ner som en pannknackning. I en hög av mjukt äter jag min lättkesella och äpple utan ett uns av smaktristess. Vilket är konstigt. Men bra. Och smidigt. Jag har inte gjort en seriös middag på månader om man räknar bort de tillfällen då det har varit gäster här. Vilket också är konstigt. Att jag har gäster alltså, inte att jag inte lagar middag.

Socialt är jag mer eller mindre ett vrak. Umgänget med nära och kära är minimalt. Med missade samtal från både vänner och familj stånkar jag på med hopp om att komma över krönet.

Jag kan se ljuset, Jonatan.

19:00 HOS MIG

Mina goda kamrater har dragit igång en matlagningstävling med namnet "19:00 hos mig". Ni förstår säkert redan konceptet; fyra par turas om att laga middag, blir betygsatta, röstas ut, pryglas, kissas ner offentligt och allt det där. Förutom allt det sista.

Fine. OK, jag kan laga mat hyffsat. Jag ställer upp!

Glömde en sak.

Prestationsångesten.

I dagar har magsåret växt, håret blivit gråare och svettpärlorna i pannan större. Men igår gick det av stapeln. Gissa vem som var först ut? Jag. Såklart. Men med massa hjälp från Emelie så gick det vägen. Jag har inte hört några hintar om att någon skulle ha besökt SÖS efteråt så jag hoppas att det slank ner utan allt för mycket kräkreflexer.

Detta är vad jag bjöd på:

FÖRDRINK: Apple Pie Kanon Vodka Edt.

FÖRRÄTT: Fänkolssoppa med inlagd fänkolssallad och pärlor av olivolja. Till det ett nybakt bröd på Manitoba Cream-mjöl och havssalt, eller om man hellre ville; en mörk värdshuslimpa på sirap och filmjölk. [vin: La Chapelle Sancerre]

VARMRÄTT: Rådjursfilé med ugnsbakad, karameliserad endiversallad, enbärskrydda, sky på rådjur och kalv samt rotselleripuré. [vin: Barolo Serralunga d'Alba]

LITEN NOLLSTÄLLARE INNAN EFTERRÄTT (Jag vet, vanligast är att ha den mellan för- och varmrätt men jag tyckte den passade bättre in här): GT-Granité

EFTERRÄTT: Chilezabaione med myntadoftande melonsallad och laktritsmaräng. [Vin: En grekisk Muscat, Samos]

BONUS (utom tävlan): En herrans massa bra ostar från hallen. Bl.a en baroloberusad hårdost. Hejsan. [vin: allt som fanns över]

...alternativet var hämtpizza men jag räknar kalorier så det fick bli ovanstående. Nu har jag tre middag att se fram emot, helt utan prestationsångest. Längtar, för trevligare middagssällskap får man leta efter.

Foto: Emelie

SOM PÅ RÄLS.

Life is a highway, I wanna ride it all night long. Come fly away, let's fly, let's fly away.

Eller så tar man tåget med Satans Järnvägar till Göteborg (för att sedan ta oss till Falkenberg). Hittills har tåget stannat till i 40 minuter för att "startas om". Gissningsvis så styrs loket av min pappas gamla PC.

Och som vanligt är det inte personen på bilden som skrivit brevet. Han har dock underhållning så det räcker med att läsa långa rapporter.