Jag har aldrig varit den där som offentligt berättat vad jag känner när det kommer till mina närmaste. Men den tiden är förbi. Lev med slisk. Lev med smör. Lev med att jag kommer tvinga på er stackars bloggläsare mina tankar om den fantastiska fina underbara Emelie. Ett dygn har gått och jag saknar henne massor. Så det kliar i magen. Emelie är det bästa som har hänt mig och jag är en ny människa. För all framtid.
1 kommentar:
Crazy, but nice! :)
Skicka en kommentar