Pang Prego. P3s kanske bästa radioprogram har slutat sändas. Men tack vare podcast så går det att lyssna igen. Och igen. Och igen. Och det gör jag. Jämt. Pang Prego är min tröst i natten. Jag sitter här ensam i studion. Jag tar tillbaka. Inte alls ensam faktiskt. Det är ett helt rum fullt av flåsande yogautövare här just nu. Men förutom deras kroppsljud är här tyst som i graven. Så jag lyssnar på PP. Men det är inte helt utan problem. Jag sitter och skrattar som en psyksjuk här i ensamheten. Detta resulterar att jag inte kan hålla pennan still mot wacombordet och mina retuscher blir därmed lidande.
Men det är saker man får ta. Lite som bilköer, sossar och eksem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar