PROLOG.
Jag ska göra något jag inte brukar göra. Vare sig i riktiga livet eller på internet. Jag ska blotta mina känslor. Och detta för en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv; min lillebror Rickard Christian Henry Olsén, 780214. Detta, lillebror, blir din present idag eftersom jag inte hunnit fira dig på din födelsedag ännu.
BERÄTTELSEN.
Idag för trettiotre år sedan föddes min lillebror. Oturligt för er andra så fick jag världens bästa bror. In your face! En bror som jag växt upp med i de bästa av förhållanden. En bror som man faktiskt inte kan annat än avundas och beundra. En bror byggd av med- och motgångar, men som alltid kommit ut ur alla situationer som vinnare.
Och idag fyller han år.
Jag har en bror jag aldrig skämts för, aldrig tyckt varit pinsam och som jag så länge jag kan minnas sett upp till. En lekkamrat och vapenbroder. Inte illa av en storebror va? En del av er känner honom och vet hans potential när det kommer till musiken och kreativiteten. Men det slutar inte där. Långt ifrån. En person utrustad med den starkaste av moral och med den ärligaste av medkänsla. Mer än någon annan jag någonsin träffat. Då har jag ändå träffat många personer. Jag har ju baske mig över tusen kompisar på facebook!
Jag har en bror jag var overkligt nära att förlora för (höftar här) 9-10 år sedan då en illasinnad mördarbakterie slog klorna i honom. Men med hjälp av respiratorer och en jäkla massa medicinsk kompetens slogs den inkräktande basilusken tillbaka. Men dygnen gick inte obemärkta förbi. Dagarna på SÖS kommer aldrig försvinna. På gott och ont. Jag kommer aldrig någonsin kunna lyssna på Bo Kaspers "ett ögonblick i sänder" utan att minnas allt som en glasklar projicering på näthinnan och som en tydlig etsning i hjärnbarken. Jag kan fortfarande rita ditt EKG fritt ur minnet. Jag kan fortfarande minnas hur mycket som kom ur katetern. Jag kan fortfarande minnas din bisarra fråga om folk, som du i ditt morfindelirium när du vaknade upp, tyckte dig se åka skidor i fönstret i ditt observationsrum på MIVA. Jag kan minnas dig komma tillbaka från en annan sida. Den andra sidan. Fan dig om du vandrar dit igen innan mig.
Min bror är en lågmäld och ödmjuk själ men med så mycket talang att han skulle förtjäna att vara drygare än amerikanska rappare, med mer högmod än engelsk adel. En man (känns lite konstigt att titulera dig som man, du är en pöjk. Speciellt eftersom jag själv känner mig elva år gammal i huvudet). OK, det blev en lång perentes så jag börjar om. En man som kan producera fantastisk musik ur tomma intet, som kan komma med kloka genomtänkta visdomsord och som i varje givet tillfälle i livet väljer rätt före fel. Men som inte minst har lyckats trolla fram mina fantastiska brorsbarn Alva och Isac. Ok, detta är till femtio procent lillebrors fina underbara livspartner Kristins förtjänst. 1+1 blir 4. Plus moms. Och så mycket mer.
Klockan tickar på. Snart är det 00.00. Jag har sex minuter på mig att avsluta detta för att det ska publiceras på din födelsedag. Bör avsluta snyggt. Men har faktiskt ingen aning om hur. Det finns tusen och åter tusen saker till att skriva om. Men det får bli till en annan födelsedag.
EPILOG.
Så detta, lillebror, är vad jag tycker och vad jag tänker. Oftare än du anar. Min ointressanta blogg fick helt plötsligt sitt mest intressanta och viktigaste inlägg. Men misströsta inte, på söndag syns vi och då ska du få en riktigt present. En jag inte gjort i slöjden.
/storebror
