Dags att planera julen

Min plan för 2009 är att inte vara kvar i Sverige över jul och nyår. Kan nog vara hög tid att kolla upp resor till SA.

Bröllopsmässa

Jag var förbi och hälsade på Cervera (som även hade folk från Kitchen Aid där, YES!) igår när de ställde ut på Bröllopsmässa. Det var rätt spännande att gå runt och studera besökarna. De kan klassas in i två kategorier: Paren och den ensamma galningen.

Paren.
De känns igen på formationen. Kvinnan, ofta med högt hållet huvud och lätt uppspärrade ögon, drar (släpar) en man med betydligt mer kuvad hållning från monter till monter. Ofta kan svettpärlor ses på mannens panna, korrelerat till montrarnas budskap och prislappar.

Den ensamma galningen.
Här ser vi en kvinna med stirrigt utseende, hysterisk blick och ett påklistrat leende från öra till öra. Nästan alltid singel. Är på mässan ändå från år till år för att botanisera i scrap books, chokladfontäner och bröllopsfotografer. Har planerat sitt bröllop sedan hon var fem.

The Real World Nacka.

Boyaka!
/D

Death wish

Jag har undrat varför jag går sönder oftare nu än förr. Ben som lossnar från armbågar, djupa hack i foten m.m.m.m. Såg lite bilder från senaste plåtningen och börjar förstå varför. Ska tydligen finnas en video på detta också där man ser dubbeldäckarbussar fara förbi mig med 15cm marginal.

Är huvvet dumt får Olsén lida.

This is England

Mörbultad. Vi har nog slagit rekord i antalet foto-locations på en helg. Vi började redan på fredagen som egentligen bara var tänkt som en reka-dag för att hitta bra platser att skjuta på. Men vi utnyttjade det absolut sista lilla ljuset i ett mörkgrått London och fotade den första bilden till projektet. Det blev bra. Det blev faktiskt jättebra. Vi kunde inte ha fått en bättre start på detta och jag tror det satte ribban för resten av helgens arbete. För arbete blev det. Vårt team består nu av sex ambitiösa och mycket duktiga personer (om man bortser från mig givetvis, f'låt). Fredagen avslutade vi med några drinkar i Soho. Samt blev bajsade på av några duvor.

Klockan 06.00 var det uppstigning. Vissa mer svårväckta än andra. Men 06.30 satt folk och mejkades. 09.00 hade vi tagit oss med all utrustning (två taxibilar) till Modern Tate där vi började med briefing och frukost. 10.00 började arbetet.

Vi åt middag strax efter 23.00. Vi hade fotat tills dess. På den tiden har vi hunnit med att baxa runt folk och utrustning till ett tiotal platser för att där rigga, styla och plåta. Kvällen skulle sluta med ett besök på Fabric. Kvällen slutade med hemgång efter middagen. Utmattade.

Idag är det söndag. Sista finslipandet av bilderna ska göras. Eventuellt med en komplettarande plåtning, men antagligen med packande för att än en gång utsätta sig för RyanAirs våldtäkt (mer om det senare, det förtjänar ett eget inlägg).

My regards to Sthlm, cu soon.
/D

Off to London

I morgon bär det av till London på fotouppdrag åt ett klädmärke. Jag ska försöka få med 70-80kg fotoutrustning på Ryan Air. Den ni! Hur stor chans är det att jag kommer dit med alla saker i behåll? Jag har redan kollat upp vart jag kan hyra in Profoto- och Hasselbladprylar.

I'll keep you posted.

My two cents:

...

So long, and thanks for all the fish.

Tack för i år. 2008 har kanske inte varit det bästa året med tanke på finanskriser och annat trist. Men det har varit ett år med rätt mycket positiva saker också. Ett år med fantastiska reseminnen; fotouppdrag i mexiko och texas, resa med cicci till sydafrika igen, en snabbsemester på franska rivieran med cicci, johanna, joel, jossan och oskar.

Året har även inneburit att jag träffat en hel del nya kamrater och som jag gissar kommer finnas kvar länge (om ni står ut med mig). Några av dem var med och firade in det nya året här hos oss (om än lite för tidigt). Stort tack för det; Lisa, Tim, Saskia och Tony.

Det har varit ett år med rekordmycket övertid, något som cicci fått känna av då jag i princip alltid jobbat. Sorry för det. Önskar jag kunde säga att det blir lugnare 2009 men vi vet ju alla att det är nu vi måste gasa för att lyckas, kanske t.o.m för att överleva.

Det har varit ett år där min briljanta bror fyllt 30 och mamma fyllt 60. Grattis på er bägge.

Ett år då, på tal om min briljanta bror, the Windupdeads börjat turnera (först nu i Sverige och om några dagar vidare till Tyskland).

Det har varit ett år då Cicci börjat virka som en galning. Bra för alla som vill ha mössor och tofflor. Tack tack!

Det har varit ett år då David och Pernilla fått sin lilla Nelly.

Det har varit ett år då jag provat Sing Star, lärt mig en hel del om matlagning (mycket tack vare min matmentor Christer), märkt att jag saknar allt vad dödsförakt heter, fått möjlighet att göra enormt roliga projekt; både fotouppdrag och annat som t.ex Oskarshamn Offshore Race tillsammans med vapendragaren Joel och den evigt positiva Pernilla.

Ett år då jag blivit lite slitnare men inte mycket visare.

Ett år då jorden snurrat med obruten fart.


Ett foto av Tim, under isen, dagen innan nyårsafton. En lyckad kväll som inte slutade på sjukhus som ni kanske tror utan som slutade hemma 08.30. Förortsfester is the new black. Precis som er favorit-AD slash fotograf.

Mor lilla (mor)mor.

Dessa bilder fick min mamma på posten. Det var 1952 och de är tagna av min morfar Henry vid Melbourne Road (England? Är det rätt, mamma?). I högra kanten sitter min mormor med mamma. Mammas syster sitter snett framför. Jag fascineras alltid av gamla foton. Det är ett bevarat ögonblick som är mycket mer påtagligt och äkta än t.ex texter, målningar m.m. En exakt avbildning av just de ljusförhållanden som rådde och just de förutsättningar fotografen hade under den bråkdel av sekund som kanske för alltid fastnade på emulsionen. En äkthet som man inte får någon annan stans än att uppleva det själv. Jag har restaurerat bilderna något genom att ta bort lite damm och repor. Synd bara att mormor inte ser så bra. Kan inte visa dem för henne.

Jag minns mitt första mörkrumsprojekt. Pappa hade hittat en låda med negativ från hans tid på sjön. Tror det var bilder från när han seglade på Gladan eller Falken. Pappa köpte framkallningsutrustning från Gula Tidningen (blocket fanns inte) för 150 kr tror jag och tillsammans stod vi i en alldeles för trång tvättstuga med förstoringsapparaten på vår snorgula torktummlare. Jag undrar om de där negativen finns kvar. Isf ska jag se till att scanna och lägga upp här också.

Så jag inte blir en morsgris.

Guttare än krejm. Å krejm som e så gutt!

Matlagning är kul. Det kombinerar mina intressen mat, vin och prylbegär. I förrgår gjorde jag en adaption av det jag bjöd Tommy T på här om veckorna (tidigare blogginlägg). Prövade lite av mina julklappar (apertiffskål, kitchenaid-slickepott m.m. Tack Cicci) och fick även använda min fantastiska Kitchen Aid igen. Love it. Pryl no 1! Cicci hade även fått ett salt som var riktigt najs.

Det blev iaf pilgrimsmussla (med gräslök/purjo i citronolivolja), kalvytterfilé på ruccola (med balsamvinäger/olivolja och lite sparad rödvinssås från sist), potatisgratin och lite hembakt lantbröd med flingsalt och olivolja.

Fett som kotlett!

Vackert land

Jag vet att jag sagt det förut men det tål att sägas igen. Vi bor i ett väldigt estetiskt land. Så masa er ut så fort ni får en chans. Det är oslagbart ute. Ni har tre dagar till på er innan äckelvädret är här igen.

– • •

1,2,3,4 - Alla byxor äro dyra [eller "PUK you"]

What't the deal med alla koder; pin, puk och allt vad det heter. Som det är nu har jag fyrsiffriga koder till:
larm hemma, porten till jobbet, dörren till jobbet, larmet på jobbet, passerkortet till jobbet, larmet i studion, larmet PÅ i studion, telefonen, bankkortet, amexet, statoilkortet, datorn, larmet hos päronen, säkerhetskod hos banken, inloggning till hasselblads sajt, gymmet m.m.m. Hur många koder klara man att ha i huvudet innan det brister? Och vad händer då?... Jag kommer bli sparkad från jobbet eftersom jag inte kan komma in och utföra arbetet, jag kommer hamna hos fogden för jag inte kan betala mina räkningar, jag kommer svälta för jag kommer inte kunna ta ut pengar till mat, jag kommer bli mobbad som fotograf för jag kan inte ladda ner senaste mjukvaran från Hassleblad... OK, det sista kanske inte är ett sånt stort problem. Men ändå! Fatta! Jobbigt läge. Näe, fram för lite coola ögonskanningsmojar á la Bond. Eller elektroniska urintestare. Vad som helst. Snart brister det!

PUK off!

/D

Be there or be sponge bob squarepants.

vi kommer aldrig att dö.

Skriv en bok som alla läser
Ge pengar till ett institut
Gör en sång som barnen sjunger
när terminen tagit slut

Sy upp en kollektion med kläder
Ge ditt namn till ett gevär
Var det extra i parfymen
den som vackra kvinnor bär

Säg ett ord som blir bevingat
Sätt en flagga på en topp
Spring på under tre minuter
ett femtonhundrameters lopp

Korsa apor med kaniner
och få ett pris ur kungens hand
Rita hus som står för evigt
eller sätt en värld i brand

Vi kommer alltid att leva
Vi kommer aldrig att dö

/BKO

Det är vi inte ALLS det...

Lika alltså. Ont förtal.

Punkt.

Suicide Blonde

Vad gör man när det är väntetid mellan plåtningarna och mejktjejen är klar med peruken för dagen? Jo, man låter assistenten fota lite.

Mina fina arbetskamrater

Vi har ny dress code på byrån. Iaf om man som mina arbetskamrater ska iväg på Nobelmiddagens alternativa sittning (heter den så?). Riktigt stiliga och vackra blev de. Engelbrektsplan blev just lite snofsigare.

Trevlig kväll kära vänner.

If the shoe fits...

...well... If it doesn't? Cut it.



Idag har jag plåtat i studion. Tyvärr var modellen lite för stor, eller vissa kläder lite för små. Detta löstes galant med en sax och några klämmor. Danska Micke får sluta gå på gym.

ja ja ja

Joshua Radin är väl rätt bra då.

All's well that ends well (eller konsten om bitterljuv)

Idag gick börsen upp. Igår gick börsen ned. I förrgår gick den upp. Osv. Och här sitter man. Med ett humör som svänger med samma tempo som börsen. Dock inte med samma amplitud. Inte med samma frekvens. Inte i samma fas. Men ändå. "Life´s a bitch and then you die" finns det folk som säger. "När livet ger dig citroner - gör saft" säger andra. Klyschorna är många. Glaset ÄR halvpackat and all that jazz.

The butterfly effect. Allt du gör påverkar allt som kommer hända, oavsett hur litet. Word, brother! Tänk om vi hade möjlighet att kunna förutsätta den effekt alla våra små handlingar har. Förutom att man skulle vara världsmästare i schack så skulle man nog ha ett rätt tillfredsställt liv. Kanske ett lite tråkigt och förutsägbart liv, men ett liv fyllt av stora framgångar. Och tänk vad få tår man skulle trampa på.

Trust me. Fjärilseffekten kommer ge er citroner, saft, sylt, lycka, sorg, framgång, bakslag, framfall och bakmaskiner. Oavsett om det går att förutsätta eller inte. Mitt enda tips är ett stulet ett (som så mycket annat i min blog): Don't panic.

All IS well that ends well.

Ett stort shout-out till mina alla mina vänner, nära och kära. You mean the world to me.


(foto: Christer Söderberg)

Naturromantiker eller bara ostigt?

Jag kommer aldrig tröttna på att vara ute i naturen och fota landskap. Jag vet. Solnedgångar och stilla vatten kan vara boarderline till cheesy men jag är obotlig naturromantiker och tänker banne mig inte vika! I morse drog jag iväg till Torö runt sjusnåret. Förutom en ensam fågelskådare var det kav lugnt. Varför tar jag mig inte mer tid och drar ut i skärgården och havsbandet? Jeppe Wikström, behöver du assistans?

Fint besök från norr.

Idag har jag haft min kamrat Tommy på besök från Edsbyn. Eller han är faktiskt fortfarande här (han trynar nere på bottenvåningen). Tommy är min äldsta kamrat. Det började för väldigt många år sedan i Huddinge då en liten snorig Tommy knackade på hos oss och frågade min mamma "får jag leka med pojken i huset?". På den vägen är det. Tommy är en bra karl, ni vet en sån där händig jävel med moral och ryggrad. Tommy kan bygga hus och skapa med händerna. Jag kan knappt klippa gräset utan att ha påbörjat ett nytt projekt i mitt huvud och därmed glömmer bort att avsluta det första; gräsklippningen alltså. Ni som känner mig vet att bokstavskombinationen ADHD inte längre bara är ett skämt för mig. Typ. Eller -ish som jag konstant säger och inte kan vänja mig av med. Hmm. Vart var jag. Titta! Ni ser! Inte ens en röd tråd kan jag hålla i ett litet blogginlägg!

Well, tillbaka till kvällen. Idag bjöd jag Tompa på pilgrimsmussla med skirat citronsmör, härligt röd oxfilé med fantastisk* hemmagjord rödvinsås (schalottenlök, rödlök, morot, chipottle, kalvfond, rödvin, honung, liiite riven citron, timjan, rosmarin, smör, salt, peppar m.m) och efterrätt bestående av melonsallad med mynta och chili-zabayone.

*Ja, fantastisk! Den blev faktiskt lavvly! Har sparat lite i frysen och tänker liva upp någon matlåda i veckan.

Eller som vi Göta-Kanal-fans säger "Det här var väl smaskens!?" (Sara, du vet vad jag talar om)





(jag glömde att fota melonsalladen med chili-zabayone, men tänk er en melonig röra med vitt klägg på. Så, mental picture to go. )

Fridens Fontaneller
/D

Kalenderpojke

Jorå. Kan numera titulera mig "kalenderpojke". Visserligen en julkalender men det passar väl en tomte som mig (å på gaysajten hanky.se no less).
Tröja: Red Collar Project

Foto: Crib

Grandpa Choir Boys i Kungsan

Idag uppträdde de briljanta gossarna i Grandpa Choir Boys. En mysig tillställning i vinternatten. Location: Kungsan, mellan julstånd (hmm) och nynazister. Reclaim 30 november god dammit!

Snart på en vägg nära dig

...eller det beror på vart f*n du bor... Typ.

November

Maybe we're the damaged ones.
Endless needs, like a burning sun.
It burns like you. My damaged one.