Nu ska min MBP17" få sig en liten holk att bo i. Skyddad och tryggt ska den få följa med på äventyr. Praktisk och rätt sexigt hard core. Finns hos ProCenter.
fredag, februari 11, 2011
torsdag, februari 10, 2011
I SEE DEAD PEOPLE
Jag har inte märkt att min playlist loopat i fyra fem gånger förens (för äns? för ens? tills?) nu. Jag kommer antagligen drömma med The xx som ledmotiv många nätter framöver. Indoktrinerad av melankoliska spår och mjuka röster. Har koncentrerat granskat pixlar, skjuvat logotyper och digitalt putsat plastytor i timmar nu. Ett tips är att inte färdas på 73:an den närmaste timmen för nu ska jag hem. Q5:an har gått där så många gånger att den antagligen kan ta mig hem helt själv. Det hoppas jag på i alla fall. Om inte, well... Adjöss å tack för fisken I guess...
Idag har jag haft en vilodag från gymmet. Känner mig kanske lite krasslig men eftersom Esberitox och jag är bästisar vet jag att jag aldrig kommer bli förkyld. Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö. Heja mig.
Näe, enough. Eller ska jag posta upp en bild till så att mamma blir glad? Jo, det gör jag.
P.S: Don't mind the stekpanna in the background.
STORTAVLOR
Foto: Björn Ekerheim
Här är den! Nu fick jag en bild på kampanjen av den fantastiska Björn. Snyggt jobbat. En liten present ska kluras på till honom. Eller ett straff. Det är aldrig fel. Det både glädjer och värmer. Får se vad det blir.
Iaf, så här ser bildmaterialet ut som vi gjorde åt Mix Megapol. Tre glada jeppar (jeppor).
onsdag, februari 09, 2011
EQUILIBRIUM
Foto: Emelie Eng
Jag känner mig gjord av kolfiber och betong. En laminerad fasad redo att stå emot allt. Kanske inte det vackraste av material men slitstarkt och pålitligt. Sånt man gör rymdprylar av. Och bojstenar. Synd på sprickbildningen bara.
tisdag, februari 08, 2011
SAND
Kolla vad jag sprang på nere på stan; min bild hos SpecSaver. Den ska tydligen vara ute i en hel del butiker om jag förstått rätt. Alltid kul. Om det är någon som ser en stortavla med Äntligen-Morgongänget från Mix Megapol får ni gärna ta en liten bild. Jag missade det när de var uppe på tavlorna där jag bor. Tror jag såg nån bussida med dem också. Så om ni ser dem, plåta gärna. Är bilden riktigt snygg kanske ni får en present. Kanske. Ok, en liten. Typ kaffe. Ähh. Kanske nått finare. Ska klura.
DRESSAT
Ni kanske redan visste att det är jag som designat Erik Lallerstedts såser. Nu släpps en ny produktserie med färska dressingar. Samma kvalitet som såserna, som fått riktigt bra betyg i princip överallt. Try it!
WE DANCE TO THE BEAT. WE DANCE TO THE CONTINENTAL SHIFTING UNDER OUR FEET.
Att internetsurfa när man kör bil är inte så bra. Om man inte åker 73:an. I ett tempo där kontinentalförflyttningen rör sig fortare än själva bilarna behöver man inte direkt vara orolig för whiplash och fender benders. Att slajda omkring på tektoniska plattor ger inte direkt tunnelseende och vindpinat ansikte. Segt. Tur att man har internet. Och kaffe. Fast det har jag inte. Otur.
måndag, februari 07, 2011
HÖGFELDTSKAN PÅ HELTID?
Hemma efter spinningpasset. Kroppen börjar ta stryk. Förfaller i sakta mak. Jag undrar vad det skulle kosta att ha Mia anställd på heltid. Börja varje morgon med en extreme makeover av henne. Det skulle vara något det.
- Mia! Kan vi jobba fram ett retainerdeal av något slag?
Kombinerat med ett SMS-lån.
THE BREAD TEST
Vill bara meddela att det ljusa levainbrödet har fått flest röster i min stora smaktävling. Otippat. Det onyttigaste såklart.
söndag, februari 06, 2011
RECAP
Åhh! Jag glömde nämna lite kul saker från helgen!
FREDAG KVÄLL
Spontanträff med lite kompisar på jobbet i fredags. Slutade med att vi lämnade jobbet 03.30. Lite rundare om fötterna. Hej knekt!
LÖRDAG LUNCH
I lördags var jag på dop. Igen. Tro det eller ej men jag pallrade mig in i en kyrka. OCH KOM UT LEVANDE! Bara det är bevis nog på att det inte finns en gud. Ove och Emmas fina lilla Fred sitter nu i klorna på Svenska Kyrkan. Men glöm aldrig, det går alltid att gå ur. När ni vill!
För att göra det lite enklare för Ove och Emma (men framförallt för Fred) så bifogar jag här en liten praktisk länk:
Rekommenderar er alla att göra detsamma. Medesamma!
Skitfin lägenhet har de skaffat också. Gudagåva nästan.
LÖRDAG KVÄLL
Ingen rast, ingen ro. Kvällen startades hos Robert och Sabina för lite förfest innan vi alla gick till Luntmakargatan för att fira tjusiga Isabella Birke som fyllde 25! Massa trevliga ansikten på festen. Nya och gamla. Avslutade kvällen med ett publikrekord i Q5:an; 7st. Japp. En i bakluckan. Fyra i baksätet. Hej polis! (för eventuella poliser som läser detta: Allt i denna blogg är bara hittepå. Personen Daniel Olsén existerar inte ens på riktigt. Lite som tomten. Och Martin Timell.)
SÖNDAG
Fick en inneboende. Hon heter Emma. Emma Gunnarsson. Eller vänta. Det där blev inte JamesBondigt. Så här: Hon heter Gunnarsson. Emma Gunnarsson. Fan vad mycket dubbla bokstäver den flickan har i sitt namn. Blir alldeles dyslexisk. Ivikketfall. Hon är mellan lägenheter och ska nu bo här i en tid. Det tycker jag är skoj. Hon gillar att löpträna också. Idag körde vi intervaller i en mil. I morgon är det spinning. Bra klös i katten.
Och så har jag bakat. Men det visste ni redan.
Klart slut.
Ten-four.
Copy that.
BAGARE BENGTSON ÄR DÖD. HAN HAR BRÄNT SIG PÅ BRÖD.
Men som tur är inte jag. Igår satte jag lite nattliga surdegar som bakades klart idag. Det blev levains, rågbaguetter och ett i princip nyttigt råg/havre/linfrö-tjosan med fänkolsfrön och annat kul. Hann även med ett mörkt bröd med filmjölk och sirap. I morgon tar jag med lite till de skinande glada människorna på Shiny Happy People så de får betygsätta.
Monday, bloody Monday.
Fast jag har inte måndagsångest. Jag må ha ångest för mycket men inte måndagar. Jag gillar måndagar. Speciellt denna tror jag. Jo, så är det. Detta blir en bra måndag.
lördag, februari 05, 2011
fredag, februari 04, 2011
VUXENBLÖJA ÄR OCKSÅ ETT MODE
Löpträningen går ganska bra (för att vara mig). Ett gäng halvmil i veckan kubbar jag, med bättre och bättre resultat för varje gång nästan. Å så spinnar jag ett par gånger i veckan också. Konditionsaktiviteter är min grej tror jag. Jag tycker det är skjutmigihuvudetupprepadegånger-tråkigt att lyfta skrot på gymmet men när jag står på bandet eller sitter på cykeln och pulsen börjar komma igång känns det riktigt behagligt. Alla tankar försvinner och demonerna är som bortblåsta. I.a.f för en stund.
Igår tänkte jag ha en svulladag hemma i soffan. Det hela började bra med glass och lite ostbågar (de där gula jävlarna innehåller över 500kcal per 100g!!! [ja, jag har börjat räkna kalorier]) men sen kom samvetskvalen översköljandes som en tsunami. Jag drog upp till gymmet med min sockerstinna lönnfeta kropp och ställde mig på bandet för att göra bot. Min vidriga kropp behöver straffas för sitt syndande. Likt Silas i Davincikoden förtjänar den späk. Så enkelt är det.
Idag kändes benen lite möra så jag fick den briljanta idén att spinna lite på egen hand. Jag brände mig en egen entimmesskiva med GRYM musik och frågade snällt om jag fick låna spinningsalen på iForm. Det fick jag. Cykelbyxa på! Inget babianarsle här inte!
Då kom två av de som brukar cykla på måndagspasset och frågade om de fick vara med. Hej hej prestationsångest! Men eftersom de var väldigt snälla och ödmjuka kom de med glada tillrop trots att jag knappt kunde andas, än mindre prata! Instruktörskarriär?
Snart ska jag in å träffa Vemund m.fl. för att synda lite mer. Då vet vi vad som väntar i morgon igen.
VASKA EN KOBEBIFF
Idag damp det ner två kartonger med fantastiskt innehåll; kött.
Jag, Christer och Niklas har beställt hem godsaker som kommer räcka länge, säkert fram till lunch. Pièce de résistance var en enkilos Kobebiff. Kobekossor är glada stressfria kossor. Tro fan det när de under hela sin uppväxt blir masserade (och enligt rykten även matade med öl och får lyssna på klassisk musik).
Nån som vill komma över på middag?
(Veganer undanbedes)
P.S. Funderar på hur tillagningen ska gå till. Jag ÄR oerhört sugen på att göra köttfärssås på den bara för att. Det närmaste man kan komma att vaska kött.
torsdag, februari 03, 2011
tisdag, februari 01, 2011
måndag, januari 31, 2011
SPINNINGDÖDEN
- sweet disposition
- aaron
- hello
- det snurrar i min skalle
...men mest på grund av Lenas sadistiska läggning. Gillar!
söndag, januari 30, 2011
ALLT ÄR INTE TINNITUS SOM GLIMMAR.
Foto: Henrik Mattsson
I fredags gick jag och Henrik Mattsson (ja, man måste säga hans fulla namn varje gång. Vet inte varför) till Story Hotel och åt lite middag. Mycket sansat, sofistikerat och högkvalitativt.
Därefter mötte vi upp Moulisarna på Republik. Ett säkert kort om man vill ha en rolig kväll. Nu föll det sig så att de var ute med ett band som hette Bring me the Horizon. Ett engelskt/australiensiskt/norskt(?) band som spelar nån form av Emo-Metall (vad vet jag, inte min genre direkt. Hårt som fan är det iaf). Ett gäng galna gossar som lotsades till Ambassadör. De sa något om svenska tjejer. Tror att ni kan gissa vad...
Ville ni höra dem också? Absolut. Lyssna här...
VÅRVINDAR FRISKA LEKA MED PISKA
Foto: Moi
Jag fick vårkänslor idag. De gick snabbt över när en isande vind sköljde över mig på min promenad. För ett litet ögonblick innan vädret skändade mig kände jag att våren var nära. Sen kom jag på att det fortfarande är januari. Då ville jag dö en skvätt.
STOCKHOLM LIGGER ÖDE OCH VÄRLDEN HÅLLER ANDAN
Slösurfade runt i natt. Gluttade. Luskade. Smygkikade. Men helt utan samvetskval. Folk lägger ut märklig information helt öppet för alla som ser om de råkar snubbla in på, låt oss säga, en facebooksida. Jag vet att min blogg har handlat mycket om facebook nu men bare with me!
Personen jag hamnade hos via en gemensam vän hade bl.a följande under "Activities and Interests":
• Sverigedemokraterna i riksdagen - Ja tack.
• Jimmy Åkesson
Det slog mig hur vidrig mänskligheten är. Att folk röstat på rasister vet alla, men att öppet stå för det chockerar mig fortfarande en gnutta. Såklart har jag min bild klar för mig i huvudet. Fördomsfullt va? Mycket likt de rassar som röstat på SD, men med skillnaden att jag inte tänker försöka utvisa den här rassen.
I mitt huvud ser jag dig glasklart. Du lilla inskränkta människa. Du som inte riktigt har förstått. Du som inte riktigt har koll. Inte har tillräckligt IQ. Ser på dig med avsky. Ser din rädsla. Ser din desperation. Ser ditt rätt misslyckade liv. Jag ser ner på dig. Och allt detta p.g.a en statusrad på en hemsida. Denna lilla kodsnutt har gett mig en helhetsbild av dig. Jag fördomsprofilerar dig och jag ser ner på dig. Något som i.s.f. skulle betyda att jag står över dig. Mer om det senare.
När jag är ute och går funderar jag. Mycket. Förutom att försöka få bort en aning av mitt vidriga fett så fungerar mina powerwalks som ren terapi och hjärngympa. Just denna morgon tänkte jag mycket på personen från internet igår. Personen som med sin lilla textsnutt fått mig att reagera. Att bli förbannad. Att vilja tvåla till honom.
Jag promenerar på. På vägen ligger en flaska. En uppdrucken (eller för den delen vaskad) Coronaflaska. Den ligger mitt på gatan. Jag tittar på den. Ser den på rätt långt håll. Mitt tempo är bra och jag kan känna hur jag svettas på ryggen. Jag kommer närmare och närmare flaskan. Jag passerar flaskan. Låter den ligga kvar. Låter den ligga kvar trots att jag under de närmaste 30 sekunderna tänkt på att det är dumt att flaskan ligger där. Tänkt att om det vore jag som kom körande hade jag garanterat råkat köra på den och fått punktering. Men flaskan ligger kvar. Allt jag hade behövt göra var att böja mig ner en aning, ta upp den, lägga den åt sidan eller ännu hellre slänga den i papperskorgen som kom vid nästa korsning. Men jag lät den ligga. Går vidare.
Då slår det mig.
Kanske är det så som vår rasistiske vän reagerar på det mesta i livet. Man vill inte se. Man vill inte ta i obehagliga saker. Inte göra något om det inte direkt krävs för att förbättra ens eget välbefinnande. Någon annans problem. Det är inte JAG som lagt flaskan där så vad fan ska jag ta upp den för? Hans beteende kanske är exakt som mitt. Vi har bara lite olika inriktningar. Något i våra hjärnor eller vår uppväxt har fått oss på lite olika spår men absolut i samma tunnel. Jag kommer på mig själv att skämmas för den banala lilla handling jag lät bli att utföra. Absolut ingen biggie, det vet jag. Men ändå. Vill jag vara den där människan? Och svaret då? Jag ÄR den där människan. Jag skulle fortfarande kunna göra någonting åt det. Jag skulle kunna ta mitt lönnfeta arsle ur soffan där jag nu halvligger och skriver detta för att gå bort och ta upp flaskan. Men det kommer inte hända. Det vet vi. Action-Reactionpåverkan är för liten.
I min brist på handling kan jag se ett uns av hans liv i mitt. Kanske en aning inskränkt, misslyckad, någon att se ner på, inte riktigt koll, inte tillräckligt med IQ. En liten, liten aning alltså. Jag inser såklart att det bara handlar om en jäkla flaska.
Men tänk om det handlar om mer?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)