Navelskådning vs Näshårsskådning. [eller när Harry mötte Sally]

Så här har jag spenderat min senaste arbetsvecka. Med någons nylle i 100% på skärmen. Eftersom jag har en ganska stor skärm och rätt stora kamerafiler så blir upplevelsen rätt speciell. Bild efter bild får finnar bortplockade, näshår trimmade, tänder blekta, ögon gladare, gammal hud utslätad och mycket mer. Med huvudet 50cm från pormaskar och chilinötsdammiga läppar tycker man att landskapsfoto inte är så dumt. Fast vem är jag att klaga, som tur är sitter jag inte med mig själv på skärmen. Då hade man haft ett självförtroende som en laroy-brud.

P.S. Rubriken har knappt något med inlägget att göra
P.S 2. Jaaaa, jag vet att det är massa kvar på bilden att göra och att hudfixet fortfarande ser fejk ut.

Jag veeeeeet

Jag borde skriva oftare. Men vad ska jag skriva om då? Det slutar bara med att jag skriver av mig massa frustration som ni (förhoppningsvis av misstag) måste traggla er igenom. Och vad är tacken ni får för det? Kanske en och annan lättklädd bild på snajsiga modeller? Kanske ett trevligt recept? Kanske en rolig historia eller fräckis? Näe! Mindre tid till annat, DET är vad ni får!

Men tack för att ni faktiskt går in här då och då. Detta, tillsammans med Facebook, är det närmaste ett socialt umgänge jag har. Illa va? Jag vet.

Så; vad fan ska jag skriva om tycker ni? Mitt favoritämne "Kiss & Bajs"? Tips till snabbare arbetsflöden i Photoshop? Relationsråd?


Fridens liljor!
D

No more

Så här såg det ut förra sommaren i Oskarshamn. Två av mina kompanjoner, Patrik och Stefan, kommer från just Oskarshamn och de har velat göra någonting trevligt i deras hemstad. Vi har av den anledningen under tre år arrangerat Oskarshamn Offshore Race, ni vet den där tillställningen som kostade mig en arm (se inläggen under juli -08).

Sist fick vi sätta lapp på luckan när vi sålde ut alla biljetter till den tillhörande konserten som vi fixade; Offshore Race Party. Vi hade förra året band som E-Type, EMD, Petter, Vincent, The Poodles, The Windupdeads, Annelie Rydé m.fl. Då såg det ut som på bilden ovan. Trevligt va? Det är faktiskt det enda som händer i Oskarshamn, förutom en och annan fågelinfluensad pippi som dör och skapar rubriker.

Men nu är det slut med det. Efter att vi gått in med över en halv miljon egna kulor vill inte kommunen skjuta till det som behövs för att vi ska gå plus minus noll. Och då vill inte vi ge mer pengar till Oskarshamn. En halv miljon är en halv miljon. Och det vill jag köpa lösgodis för. Eller kebab på Palmyra i Årsta. Eller packfrigolit.

Synd. Vi gillade Oskarshamn.

Nu ser det ut som att vi kommer gilla en annan stad. Stay tuned. ;)

TRÖÖÖÖTT

trött.

ska tydligen spela squash nu.

trött.

jättetrött.

jaja, tur att man har Nespresso.

trött.

Modebloggare!

Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör.
Ingen vill veta var du köpt din tröja.
Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad
och du har tränat bort din dumma dialekt.

[text: Raymond & Maria]

Varför är världen så full av dem

Överallt verkar de finnas. Precis överallt. Där man minst anar. Där man minst av allt vill ha dem. Idioter. Folk som verkar ha som mål att förstöra och fördumma mitt liv. Just nu är det extrapris på idioter någonstans och man har tokshoppat. Ta tre, betala för två. Less less less less less less less less... ARRRGHHH!!!!

Så. Nu känns det lite bättre.

Vart tar tiden vägen

Vart tar tiden vägen. Min tid alltså. Dygnet har för få timmar. Veckan har för få dagar. Året har för få veckor. JAG HINNER INTE MEEEEEEED! Jag vill hinna göra massa massa massa massa massa massa saker, saker som inte är så svåra att göra bara man tar sig tid. Men det finns aldrig tid. Tid är som en kompis som är dum i huvudet. Som en bil som styr åt det motsatta hållet man rattar. Som ett spamfilter som ser till att all skräppost tvingas upp på din skärm. Fuck tid. Tid kan dra åt helvete. Enough. Från och med nu tänker jag skita i tid. Sånt kan andra hålla på med. Från och med nu ställer jag mig utanför allt det där. Tittar in på de andra som lever med tid. Tittar in och skrattar. Typ. (-ish).

(BTW, snygg klocka va?)

Say it, don't spray it.

Hjärnceller + fälgspray = inte kompisar.
Efter en halvdag i studion med lösningsmedel så mår man inte så bra. Rätt groggy. Men men. Vad gör man inte för konsten.

Piero

Är det någon av er som läst dessa två pajasers bloggar på Expressen. Det hela ska påstås vara en debatt men är inget annat än "Du kan va!" i textform. Ett evigt gnäll på vad det andra partiet gjort dåligt. Dag ut och dag in. Dessa två var antagligen oerhört mobbade som unga och försöker nu till varje chans tvåla till folk i den lilla värld där de via ungdomsförbund och elevråd lyckat jobba sig upp till en slags betydande position. Sosse eller borgare, de är alla lika när det väl gäller retoriken; tryck till den andra så glömmer folk bort vad man har för tankar om framtiden.

Vi alla behöver framåtanda. En stor skopa sådan. Och den finns. Den finns i massor av oss. Vårt lilla löjliga land behöver inte dessa opolitiker, det behöver ledare med mod att prata framtid och kanske, güd förbjude, börja samarbeta lite över gränserna.

Luciano Astudillo och Anna König (utalas tjö'nig) Jerlemyr can kiss my hairy ass. Från och med nu vill jag höra tänkare och innovatörer uttala sig i media. Helt seriöst; Steve Jobs for president.


[bild stulen rakt av från expressen.se]

Martin Kellerman är fortfarande min husgud.

–Hur gick paintballen?
–Jovars, jag blev skjuten i röven men jag fick i alla fall in ett skott i trynet från noll centimeters håll på nån av dom.

[ROCKY nummer 1 / 2009]

Vet inte varför jag fullkomligt älskar Martin Kellermans torra underbara humor, men älskar den det gör jag. Rocky är mitt alter ego (tillsammans med Dr Cox i Scrubs) och, anser jag, en karaktär som förtjänar att sättas på pedistal!

Över och ut.
D

Könskvotering

Minoritet. Jag alltså. Igår var det fem tjejer och jag i studion; mejk, style, modell, ad, handmodell... och jag. Nej, jag klagar inte. Tvärt om faktiskt. Å ska sanningen fram så var Ollie över en sväng också så testosteronhalten ökade lite.

Kudos till assen Carro som nu tokstädat hela förrådet på eget initiativ OCH hann med att göra allt fotoassande under dagen.


"Life is good, Stimpy."

/D

Olsén by Grandpa

Tony, du kan lika gärna lägga in mig på någon form av autogiro så slipper vi slösa tid vid kassan.

OK. Jag kan inte gå in på Grandpa utan att köpa något. Visst får jag rabatt men detta till trots är Grandpa en av mina största laster om man tittar på kontoutdraget varje månad. Fan att de inte har fulare kläder. Å otrevligare personal. Fan.

Nej, jag kommer inte börja blogga om "dagens outfit". Var inte oroliga. Det överlåter jag med varm hand till osäkra tonårstjejer med allt för stort självhävdelsebehov. Men så här såg jag iaf ut efter att Tony ekiperat mig i lördags. Bilden togs på Pontus by the norrlandsgatan (nej, jag vet att den inte heter det men jag tycker det låter roligare). Där slörpade vi all världens ostron och drack bra bubbel och en fantastisk drink som Mathin blandade ihop (minns inte namnet men det var ingerfära och stuff i den.)

Boyaka!

I'm 21 again!

Jag gjorde ett fystest med en PT på iForm idag. Förutom att jag presterade min bästa tid ever: en mil på 45:27 så fick jag genom testet reda på min s.k. fysiska ålder. Och den är 21! Inte illa för en 33-åring, turning 34 in april. Jag ligger 30% bättre till än andra 33-åringar enligt testet. Den ni! Det trodde ni inte om min pommes frites-kropp! (smal och fet).

Så vad ska jag med denna kunskap till? Ja, man får väl börja gå på Laroy eller nått.


foto: Säkert nån 17-årig stekare

Om jag vill ut å resa? Bajsar elefanter i skogen?

Jag vill flyga mer helikopter.

Det var allt för länge sedan. Aram, vart är du!

Cookies n' Beans

Cookies n' Beans. Bra country/blugegrass med bl.a Frida (Oh Laura) Öhrn. Bilder från Engelen 26/1. Tack till Tony som följde med som sällskap trots förkylning. Kudos!

Ta seden dit man kommer - Eller konsten att vara på fel plats vid fel tillfälle

När man reser utomlands kan det vara bra att känna till traditioner och seder. Det gjorde inte vi när vi spenderade nyårsdagen i Camps Bay, Sydafrika, förra året. Det ligger nämligen till så att alla det är tradition för alla som bor i kåkstäderna runt Cape Town att åka till just Camps Bay för att redan vid lunchtid dänga på en riktigt skön svensk studentfylla. Vid tretiden på eftermiddagen börjar det bli rätt stökigt. Vid femtiden börjar det bli rent farligt. Vid niotiden börjar det lugna ner sig för sydafrikansk sol och studentfylla går sällan hand i hand.

Resetips 1: If @ camps bay @ nyårsdagen = don't go around taking pics with $$$ camera.
Resetips 2: If car = true then don't use car. If use car = true then expect a fet buckla in the motorhuv pga fyllon á la riot.

Dags att planera julen

Min plan för 2009 är att inte vara kvar i Sverige över jul och nyår. Kan nog vara hög tid att kolla upp resor till SA.

Bröllopsmässa

Jag var förbi och hälsade på Cervera (som även hade folk från Kitchen Aid där, YES!) igår när de ställde ut på Bröllopsmässa. Det var rätt spännande att gå runt och studera besökarna. De kan klassas in i två kategorier: Paren och den ensamma galningen.

Paren.
De känns igen på formationen. Kvinnan, ofta med högt hållet huvud och lätt uppspärrade ögon, drar (släpar) en man med betydligt mer kuvad hållning från monter till monter. Ofta kan svettpärlor ses på mannens panna, korrelerat till montrarnas budskap och prislappar.

Den ensamma galningen.
Här ser vi en kvinna med stirrigt utseende, hysterisk blick och ett påklistrat leende från öra till öra. Nästan alltid singel. Är på mässan ändå från år till år för att botanisera i scrap books, chokladfontäner och bröllopsfotografer. Har planerat sitt bröllop sedan hon var fem.

The Real World Nacka.

Boyaka!
/D

Death wish

Jag har undrat varför jag går sönder oftare nu än förr. Ben som lossnar från armbågar, djupa hack i foten m.m.m.m. Såg lite bilder från senaste plåtningen och börjar förstå varför. Ska tydligen finnas en video på detta också där man ser dubbeldäckarbussar fara förbi mig med 15cm marginal.

Är huvvet dumt får Olsén lida.

This is England

Mörbultad. Vi har nog slagit rekord i antalet foto-locations på en helg. Vi började redan på fredagen som egentligen bara var tänkt som en reka-dag för att hitta bra platser att skjuta på. Men vi utnyttjade det absolut sista lilla ljuset i ett mörkgrått London och fotade den första bilden till projektet. Det blev bra. Det blev faktiskt jättebra. Vi kunde inte ha fått en bättre start på detta och jag tror det satte ribban för resten av helgens arbete. För arbete blev det. Vårt team består nu av sex ambitiösa och mycket duktiga personer (om man bortser från mig givetvis, f'låt). Fredagen avslutade vi med några drinkar i Soho. Samt blev bajsade på av några duvor.

Klockan 06.00 var det uppstigning. Vissa mer svårväckta än andra. Men 06.30 satt folk och mejkades. 09.00 hade vi tagit oss med all utrustning (två taxibilar) till Modern Tate där vi började med briefing och frukost. 10.00 började arbetet.

Vi åt middag strax efter 23.00. Vi hade fotat tills dess. På den tiden har vi hunnit med att baxa runt folk och utrustning till ett tiotal platser för att där rigga, styla och plåta. Kvällen skulle sluta med ett besök på Fabric. Kvällen slutade med hemgång efter middagen. Utmattade.

Idag är det söndag. Sista finslipandet av bilderna ska göras. Eventuellt med en komplettarande plåtning, men antagligen med packande för att än en gång utsätta sig för RyanAirs våldtäkt (mer om det senare, det förtjänar ett eget inlägg).

My regards to Sthlm, cu soon.
/D

Off to London

I morgon bär det av till London på fotouppdrag åt ett klädmärke. Jag ska försöka få med 70-80kg fotoutrustning på Ryan Air. Den ni! Hur stor chans är det att jag kommer dit med alla saker i behåll? Jag har redan kollat upp vart jag kan hyra in Profoto- och Hasselbladprylar.

I'll keep you posted.

My two cents:

...

So long, and thanks for all the fish.

Tack för i år. 2008 har kanske inte varit det bästa året med tanke på finanskriser och annat trist. Men det har varit ett år med rätt mycket positiva saker också. Ett år med fantastiska reseminnen; fotouppdrag i mexiko och texas, resa med cicci till sydafrika igen, en snabbsemester på franska rivieran med cicci, johanna, joel, jossan och oskar.

Året har även inneburit att jag träffat en hel del nya kamrater och som jag gissar kommer finnas kvar länge (om ni står ut med mig). Några av dem var med och firade in det nya året här hos oss (om än lite för tidigt). Stort tack för det; Lisa, Tim, Saskia och Tony.

Det har varit ett år med rekordmycket övertid, något som cicci fått känna av då jag i princip alltid jobbat. Sorry för det. Önskar jag kunde säga att det blir lugnare 2009 men vi vet ju alla att det är nu vi måste gasa för att lyckas, kanske t.o.m för att överleva.

Det har varit ett år där min briljanta bror fyllt 30 och mamma fyllt 60. Grattis på er bägge.

Ett år då, på tal om min briljanta bror, the Windupdeads börjat turnera (först nu i Sverige och om några dagar vidare till Tyskland).

Det har varit ett år då Cicci börjat virka som en galning. Bra för alla som vill ha mössor och tofflor. Tack tack!

Det har varit ett år då David och Pernilla fått sin lilla Nelly.

Det har varit ett år då jag provat Sing Star, lärt mig en hel del om matlagning (mycket tack vare min matmentor Christer), märkt att jag saknar allt vad dödsförakt heter, fått möjlighet att göra enormt roliga projekt; både fotouppdrag och annat som t.ex Oskarshamn Offshore Race tillsammans med vapendragaren Joel och den evigt positiva Pernilla.

Ett år då jag blivit lite slitnare men inte mycket visare.

Ett år då jorden snurrat med obruten fart.


Ett foto av Tim, under isen, dagen innan nyårsafton. En lyckad kväll som inte slutade på sjukhus som ni kanske tror utan som slutade hemma 08.30. Förortsfester is the new black. Precis som er favorit-AD slash fotograf.

Mor lilla (mor)mor.

Dessa bilder fick min mamma på posten. Det var 1952 och de är tagna av min morfar Henry vid Melbourne Road (England? Är det rätt, mamma?). I högra kanten sitter min mormor med mamma. Mammas syster sitter snett framför. Jag fascineras alltid av gamla foton. Det är ett bevarat ögonblick som är mycket mer påtagligt och äkta än t.ex texter, målningar m.m. En exakt avbildning av just de ljusförhållanden som rådde och just de förutsättningar fotografen hade under den bråkdel av sekund som kanske för alltid fastnade på emulsionen. En äkthet som man inte får någon annan stans än att uppleva det själv. Jag har restaurerat bilderna något genom att ta bort lite damm och repor. Synd bara att mormor inte ser så bra. Kan inte visa dem för henne.

Jag minns mitt första mörkrumsprojekt. Pappa hade hittat en låda med negativ från hans tid på sjön. Tror det var bilder från när han seglade på Gladan eller Falken. Pappa köpte framkallningsutrustning från Gula Tidningen (blocket fanns inte) för 150 kr tror jag och tillsammans stod vi i en alldeles för trång tvättstuga med förstoringsapparaten på vår snorgula torktummlare. Jag undrar om de där negativen finns kvar. Isf ska jag se till att scanna och lägga upp här också.

Så jag inte blir en morsgris.