I'm 21 again!

Jag gjorde ett fystest med en PT på iForm idag. Förutom att jag presterade min bästa tid ever: en mil på 45:27 så fick jag genom testet reda på min s.k. fysiska ålder. Och den är 21! Inte illa för en 33-åring, turning 34 in april. Jag ligger 30% bättre till än andra 33-åringar enligt testet. Den ni! Det trodde ni inte om min pommes frites-kropp! (smal och fet).

Så vad ska jag med denna kunskap till? Ja, man får väl börja gå på Laroy eller nått.


foto: Säkert nån 17-årig stekare

Om jag vill ut å resa? Bajsar elefanter i skogen?

Jag vill flyga mer helikopter.

Det var allt för länge sedan. Aram, vart är du!

Cookies n' Beans

Cookies n' Beans. Bra country/blugegrass med bl.a Frida (Oh Laura) Öhrn. Bilder från Engelen 26/1. Tack till Tony som följde med som sällskap trots förkylning. Kudos!

Ta seden dit man kommer - Eller konsten att vara på fel plats vid fel tillfälle

När man reser utomlands kan det vara bra att känna till traditioner och seder. Det gjorde inte vi när vi spenderade nyårsdagen i Camps Bay, Sydafrika, förra året. Det ligger nämligen till så att alla det är tradition för alla som bor i kåkstäderna runt Cape Town att åka till just Camps Bay för att redan vid lunchtid dänga på en riktigt skön svensk studentfylla. Vid tretiden på eftermiddagen börjar det bli rätt stökigt. Vid femtiden börjar det bli rent farligt. Vid niotiden börjar det lugna ner sig för sydafrikansk sol och studentfylla går sällan hand i hand.

Resetips 1: If @ camps bay @ nyårsdagen = don't go around taking pics with $$$ camera.
Resetips 2: If car = true then don't use car. If use car = true then expect a fet buckla in the motorhuv pga fyllon á la riot.

Dags att planera julen

Min plan för 2009 är att inte vara kvar i Sverige över jul och nyår. Kan nog vara hög tid att kolla upp resor till SA.

Bröllopsmässa

Jag var förbi och hälsade på Cervera (som även hade folk från Kitchen Aid där, YES!) igår när de ställde ut på Bröllopsmässa. Det var rätt spännande att gå runt och studera besökarna. De kan klassas in i två kategorier: Paren och den ensamma galningen.

Paren.
De känns igen på formationen. Kvinnan, ofta med högt hållet huvud och lätt uppspärrade ögon, drar (släpar) en man med betydligt mer kuvad hållning från monter till monter. Ofta kan svettpärlor ses på mannens panna, korrelerat till montrarnas budskap och prislappar.

Den ensamma galningen.
Här ser vi en kvinna med stirrigt utseende, hysterisk blick och ett påklistrat leende från öra till öra. Nästan alltid singel. Är på mässan ändå från år till år för att botanisera i scrap books, chokladfontäner och bröllopsfotografer. Har planerat sitt bröllop sedan hon var fem.

The Real World Nacka.

Boyaka!
/D

Death wish

Jag har undrat varför jag går sönder oftare nu än förr. Ben som lossnar från armbågar, djupa hack i foten m.m.m.m. Såg lite bilder från senaste plåtningen och börjar förstå varför. Ska tydligen finnas en video på detta också där man ser dubbeldäckarbussar fara förbi mig med 15cm marginal.

Är huvvet dumt får Olsén lida.

This is England

Mörbultad. Vi har nog slagit rekord i antalet foto-locations på en helg. Vi började redan på fredagen som egentligen bara var tänkt som en reka-dag för att hitta bra platser att skjuta på. Men vi utnyttjade det absolut sista lilla ljuset i ett mörkgrått London och fotade den första bilden till projektet. Det blev bra. Det blev faktiskt jättebra. Vi kunde inte ha fått en bättre start på detta och jag tror det satte ribban för resten av helgens arbete. För arbete blev det. Vårt team består nu av sex ambitiösa och mycket duktiga personer (om man bortser från mig givetvis, f'låt). Fredagen avslutade vi med några drinkar i Soho. Samt blev bajsade på av några duvor.

Klockan 06.00 var det uppstigning. Vissa mer svårväckta än andra. Men 06.30 satt folk och mejkades. 09.00 hade vi tagit oss med all utrustning (två taxibilar) till Modern Tate där vi började med briefing och frukost. 10.00 började arbetet.

Vi åt middag strax efter 23.00. Vi hade fotat tills dess. På den tiden har vi hunnit med att baxa runt folk och utrustning till ett tiotal platser för att där rigga, styla och plåta. Kvällen skulle sluta med ett besök på Fabric. Kvällen slutade med hemgång efter middagen. Utmattade.

Idag är det söndag. Sista finslipandet av bilderna ska göras. Eventuellt med en komplettarande plåtning, men antagligen med packande för att än en gång utsätta sig för RyanAirs våldtäkt (mer om det senare, det förtjänar ett eget inlägg).

My regards to Sthlm, cu soon.
/D

Off to London

I morgon bär det av till London på fotouppdrag åt ett klädmärke. Jag ska försöka få med 70-80kg fotoutrustning på Ryan Air. Den ni! Hur stor chans är det att jag kommer dit med alla saker i behåll? Jag har redan kollat upp vart jag kan hyra in Profoto- och Hasselbladprylar.

I'll keep you posted.

My two cents:

...

So long, and thanks for all the fish.

Tack för i år. 2008 har kanske inte varit det bästa året med tanke på finanskriser och annat trist. Men det har varit ett år med rätt mycket positiva saker också. Ett år med fantastiska reseminnen; fotouppdrag i mexiko och texas, resa med cicci till sydafrika igen, en snabbsemester på franska rivieran med cicci, johanna, joel, jossan och oskar.

Året har även inneburit att jag träffat en hel del nya kamrater och som jag gissar kommer finnas kvar länge (om ni står ut med mig). Några av dem var med och firade in det nya året här hos oss (om än lite för tidigt). Stort tack för det; Lisa, Tim, Saskia och Tony.

Det har varit ett år med rekordmycket övertid, något som cicci fått känna av då jag i princip alltid jobbat. Sorry för det. Önskar jag kunde säga att det blir lugnare 2009 men vi vet ju alla att det är nu vi måste gasa för att lyckas, kanske t.o.m för att överleva.

Det har varit ett år där min briljanta bror fyllt 30 och mamma fyllt 60. Grattis på er bägge.

Ett år då, på tal om min briljanta bror, the Windupdeads börjat turnera (först nu i Sverige och om några dagar vidare till Tyskland).

Det har varit ett år då Cicci börjat virka som en galning. Bra för alla som vill ha mössor och tofflor. Tack tack!

Det har varit ett år då David och Pernilla fått sin lilla Nelly.

Det har varit ett år då jag provat Sing Star, lärt mig en hel del om matlagning (mycket tack vare min matmentor Christer), märkt att jag saknar allt vad dödsförakt heter, fått möjlighet att göra enormt roliga projekt; både fotouppdrag och annat som t.ex Oskarshamn Offshore Race tillsammans med vapendragaren Joel och den evigt positiva Pernilla.

Ett år då jag blivit lite slitnare men inte mycket visare.

Ett år då jorden snurrat med obruten fart.


Ett foto av Tim, under isen, dagen innan nyårsafton. En lyckad kväll som inte slutade på sjukhus som ni kanske tror utan som slutade hemma 08.30. Förortsfester is the new black. Precis som er favorit-AD slash fotograf.